Såhär ser jag ut idag
Ikväll ska jag iväg på hockey, år & dar sedan nu. Hockey betyder oftast att "Kungarna över isarna" dunkar i högtalarna i princip hela dagen innan det är dags för match. Den låten får mig att minnas en kaoskväll vintern 2010 när jag & Line härjade gärnet på Nöjesfabriken & hamnade i baksätet på en volvo 240 påväg på efterfest i Östmark, haha. Hela jävla bilresan spelade grabbarna i bilen den låten, ungefär 12 mil. Lika skön för det dock.
Här blåser vinden kall...
& 2 år senare fick hon luft och drog iväg ett blogginlägg, otroligt.
Läsarna är nere på noll, men vad gör det? Jag gjorde det nog mest för att få skriva lite.
Ja som sagt, två år har gått sedan sist och galet mycket har hänt. Mina närmaste finns dock kvar precis där jag lämnade dom i tidigare blogginlägg, nära hjärtat. Några gamla vänner har jag åter fått kontakt med igen och det uppskattar jag.
Men nu till killen som har haft störst inverkan på mitt liv sedan sist jag skrev:
Douglas Leinehed, ja vart ska jag börja? Jag träffade honom första gången i Stockholm för snart två år sedan. Han klev in i lokalen där vi höll till på nyårsafton, han mötte min blick och det var väll där & då jag bestämde mig för att det var honom jag skulle ha.
Anledningen till att jag skriver det här är att han förändrade mig, till det bättre. Han fick mig och se hur ett förhållande kan må bra, hur man kan må bra tillsammans. Att livet kan vara en dans på rosor.
Jag mognade tillsammans med honom, & insåg att jag hade handlat fel i vissa situationer förr, att jag hade betett mig som en skit ibland. Det finns bland annat en kille jag gärna skulle vilja träffa och förklara mig för, berätta att jag är ledsen att det blev som det blev. Men man får stå sitt kast!
Idag är vi inte tillsammans längre jag & Douglas, men vi skildes åt som vänner.
Annars då, mina finaste vänner finns kvar hos mig, dom jag älskar mest. & förutom jobb och sådär så tar mina vänner och familj upp all min lediga tid i princip, precis så som jag vill ha det just nu.
På måndag börjar jag som lärling på Schenker och tänkte kamma hem ett truckkort på köpet, låter ganska fint det.
Vi får väll se om det dyker upp något mer inlägg, nu fick jag iallafall skriva av mig av mina tankar för ikväll.
Najt på er
Läsarna är nere på noll, men vad gör det? Jag gjorde det nog mest för att få skriva lite.
Ja som sagt, två år har gått sedan sist och galet mycket har hänt. Mina närmaste finns dock kvar precis där jag lämnade dom i tidigare blogginlägg, nära hjärtat. Några gamla vänner har jag åter fått kontakt med igen och det uppskattar jag.
Men nu till killen som har haft störst inverkan på mitt liv sedan sist jag skrev:
Douglas Leinehed, ja vart ska jag börja? Jag träffade honom första gången i Stockholm för snart två år sedan. Han klev in i lokalen där vi höll till på nyårsafton, han mötte min blick och det var väll där & då jag bestämde mig för att det var honom jag skulle ha.
Anledningen till att jag skriver det här är att han förändrade mig, till det bättre. Han fick mig och se hur ett förhållande kan må bra, hur man kan må bra tillsammans. Att livet kan vara en dans på rosor.
Jag mognade tillsammans med honom, & insåg att jag hade handlat fel i vissa situationer förr, att jag hade betett mig som en skit ibland. Det finns bland annat en kille jag gärna skulle vilja träffa och förklara mig för, berätta att jag är ledsen att det blev som det blev. Men man får stå sitt kast!
Idag är vi inte tillsammans längre jag & Douglas, men vi skildes åt som vänner.
Annars då, mina finaste vänner finns kvar hos mig, dom jag älskar mest. & förutom jobb och sådär så tar mina vänner och familj upp all min lediga tid i princip, precis så som jag vill ha det just nu.
På måndag börjar jag som lärling på Schenker och tänkte kamma hem ett truckkort på köpet, låter ganska fint det.
Vi får väll se om det dyker upp något mer inlägg, nu fick jag iallafall skriva av mig av mina tankar för ikväll.
Najt på er
