eemly

Min dator la av för några dagar sedan, den klarade inte längre av hur vårdslös jag var mot den när jag oftast stängde av på knappen istället för att trycka avsluta på skärmen (vilket pappa lärt mig är BIG NO), när jag sparade precis allt vilket gjorde att jag hade bilder kvar så långt tillbaka som 2002 & det har Christoffer sagt att det funkar inte utan man måste såkallat omformatera datorn emellanåt, & inte nog med det så tryckte jag på varenda tangent som fanns (ja jag rent utsagt la mig på tangentbordet) om datorn fick för sig att hänga sig. Så tillslut blev det för mycket och den kolapsade. Papi, duktig som han är, lyckades få igång den igen men jag va tvungen att ta bort det mesta jag hade liggandes. Lite sorgligt faktiskt, menmen. Idag märkte jag dessutom att min msnikon är totalt borta och jag har ingen ork till att ladda ner det igen, vilket gör att jag kommer nog inte va inne på msn igen på typ, resten av mitt liv? Ville bara göra er informerade.

 
Nu ska jag ta hand om min kära dator, den har varit med i många år & många fler ska det bli.

Nu ska jag till pappas jobb och sola, hade tänkt få lite färg på benen innan jag drar på mig kjolen som är klädesplagget ikväll. Jag tror jag kommer ha riktigt kul ikväll.
Förövrigt har det varit en jobbig natt, en panik som övergår i tårar och jag känner att jag inte har någon kontroll över någonting längre.


Baby är en slappis               
latare får man leta efter

Den här dagen har varit helt åt helvete, precis allt jag har tagit mig för har gått fel. Redan imorse när jag slog upp ögonen klockan 06.00 visste jag att det vore lika bra att vända sig om för att somna om igen, men jag pallrade mig iväg till jobbet otroligt trött och sliten i hela kroppen. Den här veckan har varit tuff då det bara är jag & Chrille på lagret, hinner inte sitta ner mer än på lunchen. Bättre blir det inte då jag förra veckan vande mig vid Christoffers närhet om nätterna & nu inte kan somna eftersom det känns så ensamt, det har resulterat i högst 5 timmars sömn varje natt. Men nu är en efterlängtad fredag äntligen här och jag ska ladda upp mina krafter igen, därför blev jag hemma ikväll trots att resten av Karlstad är ute i vimlet.
Imorn, då ska det klippas på dagen & tjäna lite extra pengar. Sedan ska jag även hinna sola för att bättre på brännan innan kvällen, då bär det av utåt. Jag ser fram emot det grymt mycket, tillsammans med Linda, Line & Elin ska jag äntligen få koppla bort vardagen & känna av att det är sommar.
Har glömt och nämna att jag faktiskt klarade teoriprovet, och att jag dessutom gjorde halkbanan i onsdags. Nu återstår endast uppkörningen och får man tro min körskolelärare rätt kommer det gå fortare än väntat.

Allt börjar äntligen ordna upp sig, tro mig jag vet att jag varit så jäkla självisk den senaste tiden. Jag har blankt struntat i att människor runt omkring också har känslor, & jag kan faktiskt inte förklara riktigt varför det blev som det blev. När jag tillslut insåg fakta & äntligen öppnade ögonen för att se sanningen slogs jag av en panikångest som inte går att beskriva, & för att ställa allt till rätta struntade jag i människors känslor och tänkte bara på mig själv. Men jag menar allvar när jag säger att hade jag kunnat göra det ogjort så skulle jag det, för jag rent utsagt hatar mig själv för att jag lät det gå såhär långt, för att jag överhuvudtaget lät det hända. Men någon tyckte jag var värd en andra chans, & jag kommer ta vara på den. När jag är tillsammans med honom finns inga tvivel i världen, inget på denna jord är värt att förlora honom för. Det har jag insett nu, trots att vägen dit var alldeles för lång & svår. De senaste månaderna har bara bestått av tårar, panik & oro, nu känns allt bra igen för första gången på länge. Jag mår otroligt bra, äntligen.

Första dagen på sommarjobbet har gått som på räls, jag & Chrille har slitit som få och jag har fått prata i telefon mest hela tiden så vem kan klaga ? Dock vore det kanske trevligare om samtalen innehöll mer än diskussioner om olika maskindelskombinationer som jag inte fattar ett jota av, trots det har de satt mig på telefon att ta emot beställningar, vilka klappträn. Nu är jag hemma, slut i hela kroppen och med en pulserande mörkblå stortå då jag tappade ett kullager där tidigare idag. Nu ska jag snart sätta saxen i kusins pojkväns hår och sedan bär det av för att umgås med Linda som jag saknar nått så otroligt.
De senaste dagarna har jag tillbringat i Sandviken nämligen. På midsommar var vi och hälsade på hans familj & släkt i deras sommarstuga, & trots regn och blåst lurade baby upp mig på en tur med vattenskotern. Med ett stadigt grepp om hans midja bar det av, livrädd var jag (helvete va fjompig jag är) men samtidigt kunde jag inte sluta skratta, det va en upplevelse, fett kul. Dock gjorde kylan sitt och dagen efter vaknade Christoffer upp med en väldig förskylning. Igår satte jag återigen mina fötter hemma i Karlstad igen, redo att ta tag i 3 veckors jobb på momentums lager, som telefonansvarig.



Förövrigt har veckan varit en enda helvetesberg- & dalbana. Jag är glad att den är över, att allt är sagt & att alla lögner har kommit fram, nu börjar vi om på ruta ett. Människor runt omkring har försökt förstöra, men jag tänker inte låta någon lyckas. Mycket skit har jag fått ta den här veckan, & jag är värd i princip allt efter hur jag betett mig, men nu har jag fått nog för det har gått för långt. Mitt tålamod har nått sin gräns, inte ens jag är värd såhär mycket elaka ord och kommentarer. Jag har tagit ansvar för vad jag gjort, sagt förlåt & bett att få börja om, den som slänger ur sig ett enda litet jäkla ord till kommer få ångra det hundra gånger om, tro mig. Mycket kan jag ta, men nu pallar jag inte mer.
Jag är vaken nu, & jag vet vad jag vill. Tro mig Christoffer.

Igår morse vaknade jag upp, illamående med huvudvärk och ont i halsen. Jag trodde självklart att det var alkoholen dagen innan som fick mig att må som jag gjorde, men fick sen reda på att det bara var en liten del av det. Fick inte i mig någon frukost alls, jag tog mig in mot stan och kände att jag ändå var tvungen att få i mig någonting för att illamåendet skulle gå över & lyckades runt 2 tiden trycka i mig en hamburgare med pommesfrites på Kenneths. Skakig i kroppen orkade jag ändå pallra mig iväg till trafikskolan för att plugga teori. Väl hemma var jag helt utmattad och kvällen bestod mest av sängliggande och en fruktansvärd smärta i magen. Under natten lyckades jag inte sova många timmar & när jag sedan vaknade upp tidigt imorse vek jag mig nästan dubbel av värken som hade blivit ännu värre. Morfars söta tant Ingegerd kom förbi och konstaterade att jag bestämt hade åkt på magkatarr. Förutom stress trodde hon det mestadels berodde på att jag äter dåligt och oregelbundet, med hjälp av några stora tabletter som smakar papper skulle det lindra det onda några timmar åt gången. Efter en ordentlig frukost fick jag lite extra krafter och tog mig iväg till skolan för att hämta några viktiga papper, men resten av dagen bestod av vila i solen. Självklart somnade jag och vaknade någon timme senare med sönderbrända axlar. Framåt eftermiddagen kände jag mig ändå bättre och orkade inte längre ligga hemma utan tog mig ut för att se vad resten av sommarKarlstad hade för sig. För herregud vilket underbart väder vi har, låt detta hålla i sig. Jag fixade mig iordning lite och styrde mot Bergvik för att strosa runt i några affärer, hälsade även på älsklingsElin på Kappahl. Efter det bar det av till Marika för att färga hennes hår, färgen hamnade lite överallt där den inte skulle hamna och det resulterade i en stor, brun fläck på min vänsterfot som vägrar gå bort.
Kvällen mestod sedan mest av att hjälpa Marika tanka & tvätta bilen. Ett & annat telefonsamtal fick jag, av den sorten jag verkligen inte hade väntat mig. Jag vet inte om det var alkoholen i dig som talade men jag försöker verkligen att ställa allt till rätta, trots det är ingenting bra nog för dig, snälla gör inte såhär.
Imorn, nationaldagen och det betyder i mångas fall, & oftast även mitt, lite festande tillsammans med dom närmsta. Men imorn består till största sannolikhet inte av alkohol, jag måste börja ta hand om min mage nu.

Förövrigt har det hänt ganska mycket på sista tiden, i helgen var jag och hälsade på i Sandviken. Första gången jag träffade Christoffer på fem månader, jag måste säga att det var efterlängtat. På lördagen var vi ut till hans stuga och åt mat tillsammans med hans mamma, pappa, lillasyster & storebror, dom välkomnar en alltid med öppna armar och jag har saknat dom något så fruktansvärt.

På måndag har vi balen och på torsdag tar jag studenten, äntligen.