Colaberoende ?

Idag, vaknade trött och sliten trots att jag fått sova ända till klockan åtta imorse. Bestämde mig ändå för att sätta klockan på ringning kvart i nio igen och la mig för att somna om, stressad fick jag sedan slänga på mig mjukisbyxor och en stickad tröja för att springa till bussen. Kom konstigt nog ändå försent till lektion men blev inte mycket gjort där ändå.
Efter skolan bar det av till Rådhuscafét med johanna, Madde och Angelica, det blev en cola och planeringar om hur vi skulle redovisa projektarbetet skriftligt. Dock var det annat som lockade mer och snart strosade vi runt i alla klädaffärer istället. Jag lyckades inhandla en grå klänning & ett rött skärp, var även sugen på ett halsband jag hittade men det får bli en annan dag. Mötte sedan upp Elin för att ta bussen till Bergvik, efter att ha spenderat någon timme där, & inhandlat ännu en klänning ?! , hamnade vi tillslut på Ikea där jag sörplade i mig dagens andra cola och provlåg varenda säng i hela affären. Runt halv fem snåret tyckte vi att det var nog och styrde hemmåt med en något lättare plånbok och pigg som en lärka efter all coca cola.
Imorn, praktik. Finns inte mycket annat att säga, kul är det inte, tyvärr. Trots att tjejerna som jobbar där är underbara. Sedan kommer mami och hämtar mig då vi ska uträtta lite ärenden.
Helgen, åh vad jag längtar. Hela helgen ska jag tillbringa med människor som får mig att le och må bra, konstant. Fredagen bjuder på utgång med Elin, vi ska ta en sväng till Nöjes vilket är lite kul då jag faktiskt aldrig tänkt på att gå dit förut. Har inte haft åldern inne heller då men.
Även lördagen går i alkoholens tecken, ska umgås med Angelica och Johanna & några vänner till henne. Vore också kul att möta upp Line & Linda då jag hörde att även dom skulle slå klackarna i taket på lördag.

Då jag och Line bara lyckades knäppa 8 kort på nyårsafton (jag vet faktiskt inte heller vart vi har kameran) så fick jag helt enkelt ta någon annans kort. Line & Jag iallafall, nyårsafton:

                       image65
                             

My Baby and I

Ännu en riktigt lugn helg, Stoffe har varit här och hälsat på vilket förklarar saken. Vi drack någon öl till maten i lördags men annars har helgen mest bestått av mys och film. Jag har även övningskört både lördag och söndag, & längtan efter körkort är stor nu. Så fort jag kliver ur bilen vill jag köra mer.. & mer.. & mer.
Hörde dock i skolan förut att flickornas helg var allt annat än lugn, får ofta höra om deras bravader, ibland undrar man vart dom får allt ifrån. Citatet innan vi gick hem idag löd: "Nu var det snart helg igen då flickor".
Och det är det, & jag ser fram emot den. Jag och älsklingsElin ska till Bergvik på onsdag för att se efter något fint att ha på sig på fredag. Känns som om det var flera år sedan jag unnade mig något riktigt fint, och nu är det på tiden då studiebidraget ramlar in och helgen skriker party. Hela jag längtar ut, längtar efter att få lägga ännu en oförglömlig kväll på hyllan med alla minnen, längtar efter att få skratta, prata och umgås med dom bästa jag någonsin träffat.

Nya funderingar snurrar runt i huvudet, vad händer efter skolan?
Som sagt har jag min goding 30 mil härifrån, kommer vi hålla ihop länge till? Och isåfall kommer vi behöva vara så långt ifrån varandra alltid? Antagligen kommer någon i detta fallet behöva röra på sig, vilket leder till något som jag inte ens orkar tänka på, vill jag lämna Karlstad?
Visst, det är väll som vilken annan stad i Sverige. Full av människor, skit snack, affärer, skolor, uteställen osvosv. Men ändå så full av miljoner minnen. Ända sedan jag träffade Christoffer har jag skjutit på det här, men tiden går och om ca 4 månader tar jag studenten.

image65

Det verker i varenda del av min kropp, bara av all längtan. Något är fel, så fruktansvärt fel, många stunder är bra, men det finns fler dåliga. Är jag redo för det här?
Varför gör det så ont? Vad är det som fattas för att det ska bli perfekt? 

Now I just act like I don't remember
Mary acts like she don't care

But I remember us riding in my brother's car
Her body tanned and wet down at the reservoir
At night on them banks I'd lie awake
And pull her close just to feel each breath she'd take
Now those memories come back to haunt me
They haunt me like a curse
Is a dream a lie if it don't come true
Or is it something worse
That sends me down to the river
Though I know the river is dry
That sends me down to the river tonight



Håller vi så hårt kvar i det här för vi hade så många drömmar? Sådana vi inte vill ge upp, för det va så rätt...


All over and done with

Jag satt här, i all ro på mitt rum & skulle precis slå mig ner i soffan bredvid mami för att se på 2 & 1/2 men när telefonen ringde. Personen i andra änden ville ha tag på mig, hon var från något statistikföretag och ville snabbt ställa några frågor, javisst tänkte jag, I can do that. Trygghet & trakasserier handlade det om, och vem känner sig mer trygg i sin bostad än jag ?! Men allt eftersom hon ställde djupare och personligare frågor rev det lös sådant som jag kom på att jag aldrig direkt har berättar för någon förut, handen som höll i telefonluren började skaka och jag kände att tårarna var nära. All rädsla som jag begravt kom upp till ytan, sådant som jag gömt undan för att aldrig se tillbaka på koms ihåg som om det var igår.
Jag skulle aldrig ställt upp på den där telefonintervjun, låt sådant som är glömt & begravet få vara det !

För att koppla bort alla svidande tankar vore det skönt med en promenad nu, på med mp3:n, varma sockor och mössa. Mina promenader får mig att slappna av. Som sagt, det förflutna hinner på något sätt alltid ikapp.

Idag:
Klädsel, svart lång tunika, svarta mönstrade strumpbyxor, bruna stövlar.
Mysigaste, stora snöflingor föll ner utanför religionsfönstret i morse
Onödigaste, mitt maratonlopp till bussen förut, den var ändå försenad
Återkommande tanke, trots att snöflingor är mysigt var mina tankar någon helt annanstans,
SommarSommarSommar
Mp3, The Killers - When you where young,
          Kapten Röd - Stjärnorna finns där 
          Jay Green - U want what


and she used to be the sweetest girl...

Jag är inget svin, innerst inne, men det förflutna kommer ikapp en ibland, hur fort man
än försöker springa. Jag ramlar tillbaka till gamla ovanor ibland när jag tror att jag har mitt på det torra, när jag tror att inget jag gör kan förstöra. Vad jag inte tänker på då är att människor runt omkring kan bli sårade. Jag säger till mig själv att skärpa mig & växa upp, varför i helvete beter jag mig så iallafall då ? Något varken jag eller någon annan har kommit underfund med än... Kanske aldrig får något svar på det ?!

Idag, nyss klivit av bussen väl hemma i Karlstad igen. Helgen var bättre än förväntat, alla missförstånd och dryga telefonsamtal som tärde så på mig glömdes bort så fort jag klev av tåget, såg honom & förstod varför jag inte kan lämna allt. Så fort han lägger armarna runt mig vet jag varför jag älskar honom. Men satan va svårt det är! För snart vet man att man ska tillbaka till vardagen igen. Jag älskar att vara där, i Sandviken.
Veckan, ser ut precis som alla andra veckor gjort den senaste tiden, tre dagar i skolan, två på praktiken. Ska dock till trafikskolan på tisdag och ta tag i mitt körkort, äntligen.
Ja nu börjar folk se sig om efter en balklänning, redan ? Jag har inte ens tänkt tanken, trots att jag inte sett mig om efter varken balkänning eller balfrisyr finns det nog ingen som längtar så som jag. Sista terminen i skolan, den kommer gå fort, det får man höra av lärarna. Trots det är det mycket som ska hinnas med, prov, redovisningar, avslutning på alla kurser, Gesällbrevet ! framförallt. Men va allt arbete kommer vara värt det när studentdagen äntligen kommer. 

                                                                                            image65

... dyker upp i mina tankar, oavsett.

Can we climb this mountain ?

Trots att solen ibland tittar fram, känns allt mörkt. Den trygga hand jag förr höll hårt i för att inte tappa fotfästet finns inte längre där, inte på samma sätt. Vi slänger hat över varandra, hat & ilska, vi borde egentligen inte ha det såhär, ingen är värd så mycket aggressioner och elaka ord. Dags att handla innan vi går under, båda två. Ingen av oss mår bra, är det värt det ? Ska vi välja den svåra & tuffa vägen, försöka bygga upp allt från grunden ? Hoppas på att det inte är försent att reparera... Eller ska vi välja den enkla vägen och helt enkelt gå åt skilda håll ?
Att vi dessutom har många mil emellan oss gör att saker & ting missförstås så lätt, det är så fruktansvärt mycket svårare att disskutera och reda ut över telefon än om vi gjorde det öga mot öga.
Vi är så olika personer, vi hanterar saker så olika, & just nu går det stuprätt utför i en enorm fart.
När vet man att det är försent att göra någonting åt ?

Jag vet att mycket av det som har hänt är mitt fel, & det finns inget jag kan gå tillbaka och ändra på nu. Men fan jag försöker jag med, men du bryter ner mig totalt.

                                         image63

Idag, tankarna går på högvarv och jag orkade inte iväg till skolan imorse, har inte varit borta från skolan på evigheter så jag tyckte jag kunde få stanna hemma och tänka över ett & annat. Tog dock bussen runt klockan 2 för att hämta min frisörväska, åkte sedan vidare till stan för att fixa några ärenden. Ska tillbringa natten med Elin, äntligen, få koppla bort allt dåligt & tänka på annat.
Imorn, praktik. Kan helt ärligt säga att jag inte har varken ork eller lust alls att stå på salongen hela dagen imorn och klippa, vara trevlig och glad. Frisörbranschen är i ärlighetens namn ganska ytlig, ganska fejk överhuvudtaget, tyvärr. Kommer dock in en & annan kund ibland som lyfter upp min dag, som är totalt öppna och ärliga och sig själva rakt igenom. Helt underbara.
Helgen, åker till Stoffe på fredag. Jag saknar honom, såklart. Men har en känsla av att helgen kommer bestå av en hel del diskussioner, nu krävs det något bra för att vi ska kunna gå vidare.



                                            Helt plötsligt dök du upp och gjorde hela 
                                               mitt liv lite svårare än det redan var.

PartyUpInHere

Fredag, praktiserade till klockan 6. Fullt upp hela dagen så väl hemma slängde jag mig i sängen för att invänta Elin, klockan 8 ringde jag & hoppades på att hon skulle säga att vi skulle köra en myskväll. Men icke ! Hon var taggad för utgång. Efter en dusch, lite make & iklädd nya partylinnet var tröttheten så gott som bortblåst. Jag tog bussen till elin & knäppte första ölen innan jag knappt hunnit stiga innanför dörren. Efter några öl tog vi bussen in till stan, satte oss en sväng på Score & beställde några cider. Sedan bar det av till Arena där det fanns många kända ansikten. I helhet var kvällen helt okej.
Lördag, vaknade sent. Tjugo i två slog jag upp ögonen, helt tomt i huset förutom lillebror som precis vaknat han med. Efter en kvart ramla papi & mami in med famnarna fulla av kassar från Mc´donalds. Det blev hamburgare till frukost vilket inte gjorde mig speciellt mycket. Sedan var det dags igen, dusch och på med nått snyggt inför kvällen. Därefter bar det av till Malin, där bjöds det på kex & ost och chilinötter & chips. Vi korkade upp första vinflaskan, blandade lite bål och lyssnade på musik. Lite senare på kvällen dök det upp massa grabbar och ölspelet sattes igång. När det började bli ganska sent drog sig dom flesta hemmåt, jag tjatade på Malin om att jag så gärna ville se Titanic innan vi somnade, 20 minuter in i filmen sov jag som en stock. Supertrevlig kväll, tack ! Johanna, Angelica & Malin bla. <3
idag, efter helgens bravader känner jag mig allt annat än fit for fight.  Jag & Malin vaknade upp imorse av att solen sken in & fåglarna kvittrade. Vi beställde mat från 91:an, och sedan kom mami och hämtade mig. Jag hade planerat och göra endel idag men har ingen ork, funderar på & lägga mig i solariumet en stund och slappna av lite. Ikväll ska jag sitta bänkad framför tv:n då Singing bee går klockan 8. Det verkar vara så grymt skönt program. 



                                                                                         You sit there in your heartache
                                                                                         Waiting on some beautiful boy
                                                                                        To save you from your old ways
                                                                                                You play forgiveness
                                                                                          Watch it now- here he comes

                                                                                      He doesn't look a thing like Jesus
                                                                                         But he talks like a gentlemen
                                                                                 Like you imagined when you were young

Jag vet inte hur det här kommer sluta, det blir bara värre och värre.
Och nu då, nu gjorde jag det ännu mer komplicerat. Feelings ?!


WhatHurtsTheMost... ?

Nu känner jag paniken komma krypande igen, samma känsla som . Snabbare andning, hårda hjärtslag, stötar som går genom kroppen som säger åt mig att springa så långt & så fort jag kan, dit ingen annan kan nå mig.
Jag klarar inte mer, jag känner mig instängd, jag kan inte andas du håller mig för hårt. Ny dag men samma visa, misstänksamhet, 100 frågor, frågor som du ställt så många gånger förr. & alltid får du samma svar, vad är det du förväntar dig ? Tårar hjälper inte just nu, jag behöver få slå & skrika & hata.
Samma känslor, jag känner igen dom och jag hatar mig själv som lät det hända igen.
Men jag kan inte bara dra, långt där inne hoppas jag förgäves att jag inte blev kär i en dröm. Eftersom jag i våras inte hade en aning om hur dina dagar såg ut byggde jag upp en sagovärld där du var huvudpersonen. Jag fantiserade fram dag för dag, jag blev kär i att sakna din närhet. Därför kan jag inte lämna det, det finns bara en person som kan ersätta min fantasivärld med det verkliga livet, och våran sommar tillsammans var snarlik det i mina tankar. Sen då ? 

Klarar inte av att bara sitta här, framför datorn, medan paniken äter upp mig inifrån. Det är dags igen, det var sålänge sen nu, sålänge sen jag kände såhär, jag är tillbaka på ruta ett. Jag behöver komma ut, gå mot den plats dit jag för ganska precis ett år sedan rymde så fort den här panikångesten kändes av.
Jag hoppas med all min kraft att detta inte är början på något som känns igen allt för väl !

Ge mig lördag, Johanna, Angelica, Malin & ett rejält partyhumör. 

                                                                           image61            

             Vad gör vi nu ? What hurts the most ?

TänkAllaGånger...

Humöret går upp, men sen går det ner igen. Och de meningslösa & dystra dagarna är ofta många fler, det är inte så att jag är inne i någon sorts deprission, långt ifrån. Jag skrattar och ler, men ändå är det någonting som saknas. Någon som kännt så? Jag vet inte vad, vem eller varför men någonting fattas för att mina dagar ska kännas hela. Vissa situationer gör att mitt liv känns näst intill perfekt, det kan vara små saker som att sitta inne i lillebrors rum och spela Guitar Hero, umgås med älsklings Elin, eller alla lättsamma dagar med Line och Linda. & när jag dricker en vinare en lördagkväll tillsammans med Angelica, Madde och Johanna finns det inga problem i världen. Men så kommer man hem, råkar trycka på en speciell låt, och helt plötsligt är man alldeles tom.

image58 lillebror <3 (dock ganska mycket större än mig)

Sådana tillfällen då man känner sig så liten, då man vill att någon ska komma och skydda en från alla dessa känslor. Jag är så fruktansvärt överkänslig, sådant som andra släpper på ett ögonblick kan ligga och gnaga på mig i flera veckor. Jag håller fast så hårt i sådana ögonblick då verkligheten känns bättre än drömmarna, jag vägrar släppa taget om dom vilket gör att jag går runt och jämför varenda dag med just sådana där lyckliga och speciella tillfällen. Det gör ju att vardagarna oftast känns trista och gråa i jämförelse, förstår ni? Jag har ett helt lager i bakhuvudet gömt med stunder som jag vill minnas, alltid. Som jag så starkt vill uppleva igen, är jag en sådan person som lever i det förflutna ?
Det som ligger och gnager just nu är en speciell dag i somras, det var i Stoffes stuga utanför Sandviken. Jag hade hälsat på hans farmor och släkt, hans pappa hade bjudit oss på öl och korv med bröd. Jag och Stoffe satt i solen och bara såg på varandra. I bakgrunden spelades Kalle Bah - Ugly girls ( vilket gör att jag kommer älta detta ögonblick så fort jag hör den låten ), & jag tror aldrig jag varit så kär i hela mitt liv som just i den stunden.

Veckan, skola & praktik, inget nytt. Blir en hel del klippning på kvällstid vilket betyder mycket extra pengar, det säger jag inte nej till.
Helgen, den ser jag fram emot. Vi ska nämligen ta en favorit i repris, Jag & Johanna och förhoppningsvis Angelica ska dricka lite bål, umgås, prata och bara få vara.

     image59       image61

Vinterland

Nån månad försent kom snön, igår var det snökaos runt om i Karlstad, idag har två av mina grannar kört fast med bilarna på våran gata, dom plogar inte så det går helt enkelt knappt att ta sig fram. Först nu känns det som om julafton vore på ingång, men icke. Vi går mot ljusare tider.
Men snö och kyla är mysigt, va precis och lämnade av älskling vid tågstation, nu bär det av hemmåt för honom. När jag sedan var påväg hem gick jag genom vita skogar och snöbeklädda berg, ungefär?! Snön knastrade under skorna och trots kylan kunde jag inte sluta le, som sagt mysigt.
Nu sover man själv igen, det enda som är bra med det här är att man hinner sakna varandra och varje gång vi ses känns som ett första möte, fjärilar i magen som om man vore nykär all over again.
Skolan imorn känns inte alls jobbig, skönt att få träffa sötnosarna igen, och otroligt skönt att faktiskt ha något att göra på dagarna, jag blir lätt rastlös.

Ifredags, jag & Stoffe, Linda & Samuel umgicks hemma hos Linda. Såg på film, spelade kort och drack vin. Grabbarna vann över oss i kortspel vilket nästan va tur, älskling är sådan dålig förlorare så hade nog inte orkat med hans sura miner.

image56       image57

Var jag förälskad i en dröm ? I något som jag målade upp i mina tankar, som en dans på rosor, problemfritt och spännande. Trodde jag på något som inte fanns ? Jag va kär i den jag själv hade skapat i mina tankar, jag va kär i ord på en skärm... Hur du kunde vara nonchalant och stöddig, men samtidigt helt underbar. Jag va kär i det sättet du gav mig vad jag ville ha, men inte helt fullt ut, hur du höll igen och hur jag då bara ville ha mer. Jag va kär i att sakna din närhet.

2008

Nyår:

Nyttigaste: Promenaden hem från Samuel i höga stövlar, well done.
Mysterium: Hur i helvete jag tog mig ner för stupet i dessa skor, mina fötter vek sig inte en endaste gång ! Man blir helt enkelt bättre på allt med alkohol i kroppen, enligt en själv.
Dåligaste egenskap: Var förbannat dryg & envis när någonting gick emot mig.
Återkommande tanke: Dags att sluta dricka snart ?
Mysigaste: Pussen på tolvslaget av godingen.
Kläder: Röd klänning med svart spets, svarta strumpbyxor, bruna stövlar, stora guldörhängen
Frisyr: Plattat med guldspännen
Tårar: Nån dyster min, inga tårar dock
Mest förvånande: Hur tiden bara rann iväg. Väl hemma berättade jag för papi hur vi bara hade varit på efterfesten i ca 20 minuter. Älsklingen rättar mig då & säger att vi minsann va där i minst två timmar. Allvarligt? ;s
Onödigaste: Okej, dumförklara mig, mitt samtal med en viss K.. var otroligt onödigt.
Sista tanke: I det stora hela, riktigt lyckad nyår !

Klockan 6 stog jag & Stoffe utanför Lines mormor för att hämta upp Line, begav oss av till Samuel direkt för att fixa lägenheten. Det sattes upp silvriga & guldiga ballonger, girlanger och massor av glitter. Vi blandade dipp, hällde upp chips och popcorn och satte på våra nybrända skivor. Jag och Line tog en sista dusch med glittersprayen innan vi satte igång partyt på allvar. Först dit var min bror och hans kompisar, även dom var taggade till tusen. Efteråt dök Elin & Mattias upp, sedan även Samuel, Markus & vänner till dom. Tiden gick fort och snart satt vi på bussen till torget, mycketmycket folk, vi räknade ner och precis på tolvslaget sprakade hela torget av alla dessa raketer. Det bar av hem till Samuel igen och som sagt tyckte jag att tiden bara rusade förbi för snart var jag och älsklingen hemma, vi åt fyllemat med bror sedan somnade jag ganska snabbt.
Idag, ska iväg på synundersökning inför körkortet. Annars händer inte allt för mycket.
Imorn, jag och Stoffe ska på bio med Elin och Mattias. Massor av mys.

                                                                                                 Början på ett nytt år,
                                                                                                början på förändring

RSS 2.0