eemly

Jag är inget svin, innerst inne, men det förflutna kommer ikapp en ibland, hur fort man
än försöker springa. Jag ramlar tillbaka till gamla ovanor ibland när jag tror att jag har mitt på det torra, när jag tror att inget jag gör kan förstöra. Vad jag inte tänker på då är att människor runt omkring kan bli sårade. Jag säger till mig själv att skärpa mig & växa upp, varför i helvete beter jag mig så iallafall då ? Något varken jag eller någon annan har kommit underfund med än... Kanske aldrig får något svar på det ?!

Idag, nyss klivit av bussen väl hemma i Karlstad igen. Helgen var bättre än förväntat, alla missförstånd och dryga telefonsamtal som tärde så på mig glömdes bort så fort jag klev av tåget, såg honom & förstod varför jag inte kan lämna allt. Så fort han lägger armarna runt mig vet jag varför jag älskar honom. Men satan va svårt det är! För snart vet man att man ska tillbaka till vardagen igen. Jag älskar att vara där, i Sandviken.
Veckan, ser ut precis som alla andra veckor gjort den senaste tiden, tre dagar i skolan, två på praktiken. Ska dock till trafikskolan på tisdag och ta tag i mitt körkort, äntligen.
Ja nu börjar folk se sig om efter en balklänning, redan ? Jag har inte ens tänkt tanken, trots att jag inte sett mig om efter varken balkänning eller balfrisyr finns det nog ingen som längtar så som jag. Sista terminen i skolan, den kommer gå fort, det får man höra av lärarna. Trots det är det mycket som ska hinnas med, prov, redovisningar, avslutning på alla kurser, Gesällbrevet ! framförallt. Men va allt arbete kommer vara värt det när studentdagen äntligen kommer. 

                                                                                            

... dyker upp i mina tankar, oavsett.