eemly

Som den fega idiot jag är har jag dragit ut på att bryta helt, antagligen endast för att jag först skulle få en chans att få hinna glömma själv, innan jag sedan lät dig få göra det. & det som irriterar mig mest är att du faktiskt hade rätt om det hela tiden, du insåg det från första början, att allt det här nog beror på att jag vissa stunder är rädd för att stå på egna ben. För när man väl står där och har kommit överens om att bryta helt, rakt av, och man sedan inser att man faktiskt är mänsklig för först då kommer tårarna, då finns du inte längre där för att trösta. Allt det här har jag gjort av ren jävla feghet, för att inte själv behöva få känna smärta. Vad jag inte insåg var att rättvisan slår tillbaka och smärtar hundra gånger värre, då man inser att mitt beteende bara har fått dig att ta ännu mer avstånd och börjat hata istället för att älska. Så vad var det som hände, vem blev tillslut förloraren i mitt egna lilla spel, jo jag!
Sådana här kvällar, som man tillbringar med enbart sig själv, tillåter en att tänka och efter ett tag kanske även förstå vad det faktiskt är man håller på med. Det värsta är att jag bara är så satans förbannad på mig själv som lät det gå såhär långt, som alltid ska va så otroligt feg och rädd för förändring. Liten och svag var aldrig något jag ville växa upp till att bli, men ett första steg åt rätt håll är väll ändå kanske att erkänna sina misstag. Det här var ett misstag av mig, att låta både dig och mig få stå ut med mer smärta än vad som var nödvändigt, förlåt.
Varför jag gör som jag gör ? Jag tror man behöver förstå och ta hand om sig själv innan man kan ta hand om och älska någon annan. Så vad jag behöver göra nu är att ta tag i mig själv och tillslut kanske inse att jag inte behöver någon annan för att kunna leva. ( Jacob vännen, du hade rätt )

          "Taking the fight is the life of a hero, staying alive..."

Idag, vaknade upp hos Malin i morse av solstrålarna som stack i ögonen och fåglarna som kvittrade. Kände mig rejält sliten men efter några skorpor och en ipren var jag på topp igen. Mami och pappa kom för att hämta upp mig & sedan bar det av till Bergvik för att inhandla skor, dammsugare och mat. Jag fastnade direkt för ett par svarta pumps så fort jag klev in i den första affären, lyckades även få tag på ett par vita inför studenten. Efter det dammsugs shopping, sedan styrde vi hemmåt med mat från Mc´donalds.
Igår, trots att det skulle vara relativt lugnt igår blev det lite för mycket av det goda, men jag hade riktigt kul. Vi samlades hos Malin strax efter klockan åtta. Ölspelet, som vanligt, sattes igång och igår var det allt från att byta kläder med varandra till att låta som en säl som gällde. Senare inpå natten somnade vi, övertrötta, in till flygplansmotorerna i Pearl Harbor.



Kommer nog hinna med att trampa snett båda en och två gånger i dom här ute om partynätterna, men dom är ju så fruktansvärt söta. Nu ska jag lägga mig och vila lite, fortfarande ganska trött sedan igår. Ikväll bär det av hem till Elin, melodifestivalen står på schemat, sedan är vi öppna för förslag.

Jag har tagit alldeles för mycket nu, trots att jag berättar för dig hur alla kommentarer du spottar ur dig får mig att må verkar du inte bry dig det minsta om någon annan än dig själv. Dina hårda ord är tydligen ingenting mot vad jag brukar göra mot dig, eller hur ? Och pga att jag "beter mig som jag gör" har du rätt och säga sådant tycker du. Det är aldrig rätt ! Du vräker ur dig dom hemskaste saker, till en början blir jag mest förbannad, men tillslut blir jag så fruktansvärt arg och förvirrad att jag inte vet vad jag ska säga eller vart jag ska ta vägen, då kommer tårarna. Dom kommer tillslut vare sig jag vill eller inte, när jag tagit åt mig såppas mycket att det tillsist rinner över. Du trycker ner mig, slår in i mitt huvud att hela jag är så fel & allt jag gör är fel, tillslut tror jag på det själv. Människor runt omkring mig har reagerat och frågat hur jag kan låta det fortsätta, hur jag kan tillåta mig själv att tycka det här är mitt fel trots att jag bara har gjort rätt. Bra fråga, dags att öppna ögonen och se sanningen.

                                                                                               Vart tog du vägen ?...

"trodde aldrig ja skulle få träffa dig emelie, hade nog vart lika bra , men ja va bara tvungen..."

Idag, hostan bli bara värre och värre. Dom senaste dagarna har jag knaprat alvedon, levt på nässpray och inte kunnat sova utan hostmedicinen. Det trycker i bröstet och ibland känns det som jag ska hosta upp lungorna, ska det kännas såhär? Jag vill iallafall bli frisk nu, har knappt fått en blund på flera nätter i rad och jag känner mig allmänt hängig och omotiverad. Trots det har jag gått upp på morgonen och pallrat mig iväg till skolan, det är mycket nu och jag klarar inte av att hamna efter såhär sista terminen. Nu ska jag iallafall äntligen få kura ner mig i sängen och ta det lite lugnt, ska läsa inför körkortet och vänta in Gossip Girl klockan 20.00.
Imorn, det blir en lång sovmorgon då jag inte ska möta upp mina klasskamrater förrän klockan två utanför universitetet. Vi ska och se på självaste Bert Karlsson som ska ha föreläsning i Aulan där. Efter det ska jag äntligen ut och övningsköra med papi igen, en riktig höjdpunkt på dagen och jag längtar så till jag får sätta mig i min egen bil för att åka precis vart jag vill, när jag vill.

Jag har ingen ork eller motivation till någonting för tillfället, tror dock det mestadels beror på förskylningen, men jag kände för bara nån vecka sedan att jag verkligen ville lägga ner mig nu. Ta tag i mitt körkort och mina studier för det är inte långt kvar, vi är redan i mars men fortfarande finns det mycket kvar att göra. När studenten kommer vill jag känna att jag gjort mitt bästa, slippa ångra att man inte la ner sig tillräckligt i vissa ämnen för då är det försent att göra någonting åt. Mitt i all stress kom ett sms i söndags som jag långt ifrån hade väntat mig, jag kan inte påstå att det sårade mig men dom orden som stog i sms:et gjorde att jag kände mig ganska dum, grundlurad. Lite besviken kanske, men mest förbannat blåst som hade gått på allt ditt skitsnack. Jag hade tagit in allt du sa, hade trott på varenda ord, men det var tydligen bara lögn rakt igenom, det är så det känns iallafall även om du påstod att du faktiskt menade det. Jag kan inte vara förbannad på dig pågrund av att vi är i en ganska konstig situation just nu, men du hade kunnat vara ärlig från början. Borde kanske lyssnat på mina såkallade visdomsord iallafall.
Idag, en vecka kvar till min 20 årsdag, vart tar åren vägen ? Det ska förstås bli otroligt kul, mina närmaste har planerat en fullspäckad kväll, men jag känner mig långt ifrån så gammal. Jag tycker fortfarande om att bli ompysslad, att ligga intill någon som stryker mig över håret tills jag somnar, jag kan fortfarande inte stå stadigt och självständigt på jorden. Det är tur att det finns människor runt omkring mig som alltid finns där och som tar tag i mig när jag faller.

                                                               


...att jag tänker på dig precis just nu.

Idag, kom precis hem från en runda på stan med Johänni, inhandlade en röd väska som jag dock ska få i födelsedagspresent, nu förtiden vet jag innhållet i vartenda paket. Sedan blev det en välbehövlig baguette på Sjöqvistens innan vi styrde våra vägar hemmåt. Solen skiner idag och vårkänslorna spirar, jag ska snart sätta mig på baksidan i solglasögon med en varm kopp oboy och njuta av de värmande strålarna.
Igår, jag och Elin tillsammans är en fruktansvärd kombination, underbar men galen. I brist på saker att göra slängde vi på oss ett par några storlekar för stora luvtröjor, mjukisbyxor och kepsar på sned och shakade loss till Rastegar feat Patrizia - Om vi inte, och ja vi har det nu på film. Rappen satt väll inte riktigt där den skulle, men våra moves är inte att klaga på. Till och med artistnamn har vi, jag bjuder på en bild:



Förövrigt luktar hela min väska parfym, underbar Fahrenheit killparfym. Kunde inte hålla mig utan tog en lapp på Kicks förut och sprutade ett antal sprutt av parfymen för att sedan stoppa ner lappen i väskan. Inte det smartaste då det luktar på kilometers avstånd riktig karl, men jag klagar inte, jag ska somna snosandes på min väska ikväll.

Att något så litet, så obetydligt egentligen, kan få mig att stråla starkare än solen. Något som man egentligen skulle kunna ta förgivet gör att mina smilband går ur led, hela jag lyser upp. Herregud hur blev det såhär ? Det var långt ifrån planerat, jag hade ju redan bestämt mig, den närmaste tiden hade jag räknat ut in i minsta detalj men på ett ögonblick sattes den i gungning på nytt. Trots alla min egna såkallade visdomsord...

Fredag, tänkte ta en lugn kväll efter allt festande i Sälen och den blev relativt lugn faktiskt. Såg på singing bee med mami, sedan dök Marika upp för att få sitt hår färgat och umgås lite. Trots mina protester fick hon tillslut med mig på en raggarrunda i stan, vi stod på Shell och pratade med Thomsen och några en stund innan Marika tillslut, efter allt mitt tjat, äntligen körde hem mig. Visst hade jag trevligt men min kropp skrek efter värme och sängen, när jag sedan kom hem tog det inte lång tid innan jag sov som ett litet barn.
Igår, på dagen tog jag en shoppingtur inne i stan, fick med mig lite smått och gott hem, framförallt en väldigt söt topp som fick följa med mig ut på kvällen. Jo igår var nämnligen Adam Tensta på Arena, ska inte påstå att jag direkt visste vem han var innan, men han var grymt bra live faktiskt. Innan Arena var vi hemma hos Elin en sväng, jag, Elin, Theo, Alex, Wictorin och Wezze. Grabbarna hade ett nytt ölspel på lager som gick ut på att man skulle skriva lappar, blanda dom, sedan dra en lapp och utföra det som stod på. Det var allt från att halsa hela ölen till att klämma någon på rumpan, eller kyssa Theo (dock trodde vi att han hade skrivit den lappen själv). Lyckad kväll, mycket folk och trevligt sällskap, jag hade grymt kul.
Idag, vaknade upp vid Elins sida, ännu krassligare i halsen än innan, men man har väll bara sig själv att skylla, det får bli ett par lugna helger framöver. Nu är jag hemma och ska strax iväg med pappa och övningsköra, ska även ner till trafikskolan imorn och boka körlektioner med läraren, jag ska verkligen lägga ner mig nu.

                                                                                     

Herregud ännu en gång har mitt liv gått åt oväntat håll, jag vill inte säga för mycket då jag själv inte riktigt vet hur jag ska tackla det här. Jag saknar i vilket fall Sälen, dagar av solsken och snö, sena kvällar på dansgolvet, friheten och framförallt mina fjälltoppsflickor. 

                                                                                                                      ...kyssar i nacken