Melodifestivalfeber
Idag, vaknade upp hos Malin i morse av solstrålarna som stack i ögonen och fåglarna som kvittrade. Kände mig rejält sliten men efter några skorpor och en ipren var jag på topp igen. Mami och pappa kom för att hämta upp mig & sedan bar det av till Bergvik för att inhandla skor, dammsugare och mat. Jag fastnade direkt för ett par svarta pumps så fort jag klev in i den första affären, lyckades även få tag på ett par vita inför studenten. Efter det dammsugs shopping, sedan styrde vi hemmåt med mat från Mc´donalds.
Igår, trots att det skulle vara relativt lugnt igår blev det lite för mycket av det goda, men jag hade riktigt kul. Vi samlades hos Malin strax efter klockan åtta. Ölspelet, som vanligt, sattes igång och igår var det allt från att byta kläder med varandra till att låta som en säl som gällde. Senare inpå natten somnade vi, övertrötta, in till flygplansmotorerna i Pearl Harbor. 
Kommer nog hinna med att trampa snett båda en och två gånger i dom här ute om partynätterna, men dom är ju så fruktansvärt söta. Nu ska jag lägga mig och vila lite, fortfarande ganska trött sedan igår. Ikväll bär det av hem till Elin, melodifestivalen står på schemat, sedan är vi öppna för förslag.
Jag har tagit alldeles för mycket nu, trots att jag berättar för dig hur alla kommentarer du spottar ur dig får mig att må verkar du inte bry dig det minsta om någon annan än dig själv. Dina hårda ord är tydligen ingenting mot vad jag brukar göra mot dig, eller hur ? Och pga att jag "beter mig som jag gör" har du rätt och säga sådant tycker du. Det är aldrig rätt ! Du vräker ur dig dom hemskaste saker, till en början blir jag mest förbannad, men tillslut blir jag så fruktansvärt arg och förvirrad att jag inte vet vad jag ska säga eller vart jag ska ta vägen, då kommer tårarna. Dom kommer tillslut vare sig jag vill eller inte, när jag tagit åt mig såppas mycket att det tillsist rinner över. Du trycker ner mig, slår in i mitt huvud att hela jag är så fel & allt jag gör är fel, tillslut tror jag på det själv. Människor runt omkring mig har reagerat och frågat hur jag kan låta det fortsätta, hur jag kan tillåta mig själv att tycka det här är mitt fel trots att jag bara har gjort rätt. Bra fråga, dags att öppna ögonen och se sanningen.
Vart tog du vägen ?...
