Förändringar.
Sambo, jobb, lägenhet, sådana ord ger mig blandade känslor, panik framförallt men även längtan. Vissa delar inom mig vill få tiden att stå still, få kunna vara ung föralltid. Medans andra känslor säger åt mig att jag är mogen för det här nu, att det är dags att ta tag i mitt liv, att sluta leva som om morgondagen inte fanns.
För det är precis vad jag har gjort sålänge jag kan minnas, tagit saker som dom kommit, inte lagt ner speciellt mycket energi på någonting, mitt motto här i livet va kort & gott "Det ordnar sig". Och visst, efter regn kommer solsken, men 2008 kommer vara året då jag ställs inför nya val, antagligen kommer kraven på mig bli högre, det här är ingen lek längre, det är allvar.
Ofta har jag fått höra att det ibland inte alls märks på mig att jag snart fyller 20 år, kan bero på att jag & många av mina vänner liksom aldrig tagit livet och vardagen speciellt seriöst. Ville man ut och festa en tisdag drog man ut och festade en tisdag, så enkelt var det. Visst en underbar inställning till livet men hur långt tar det en i slutändan ?
Jag tror jag mognade genom Christoffer, innan var jag rädd för förändring, men när han tar tag i min hand vet jag att jag inte behöver göra det här själv, att han finns med mig hela vägen. Jag vill inte att förlovning, sambo, jobb och sådant där ska skrämma skiten ur mig. Men jag tar det ett steg i taget, och han låter mig gå framåt i mitt eget tempo.
Imorgon, nyårsafton som sagt. Något jag faktiskt, konstigt nog sett fram emot länge nu. I år betyder detta för mig, ett löfte om förändring. När jag står här, om ett år påväg in i 2009 kommer mitt liv vara ganska annorlunda mot idag. Och det är faktiskt med spänning jag blickar framåt, full av förväntan på vad som kommer att ske.
Gott nytt år
Addicted?
Annandag jul, jag & älskling, Linda & Angelica åkte in till stan på mellandagsrean. Linda shoppade loss rejält, jag inhandlade strumpbyxor, brunglittrig ögonskugga, vinrött nagelack, guldiga hårspännen och ett beiget linne med svarta detaljer. Vi åt sen en välbehövlig nachostallrik i Duvanhuset för att sedan ta bussen ut till Bergvik, hälsade på Elin på Kappahl men blev inte så mycket annat gjort där ute så jag och Stoffe tog bussen hem.
Igår, jag flängde fram och tillbaka överallt. Först med papi till Heden för att slänga glasflaskor, kartonger osv. Det blåste rejält och dom stora starka gubbarna vända sig om när lilla jag kom kånkande på en redigt stor hög med bråte. Skenet kan bedra pojkar! Sedan åkte vi vidare till Bergvik, gjorde lite ärenden och styrde sen hemmåt. Till min inte så stora förvåning låg älsklingen fortfarande och sov. Jag skakade på honom tills hans tålamod försvann och han inte orkade kämpa emot mer, sedan bar det av till Bergvik, igen! Marika kom och hämtade oss, vi sprang runt på Elgiganten, Siba & Expert men förgäves, Marika hittade inte den rosa digitalkamera hon hade sett i någon annons. Vi styrde istället våra steg mot bolaget och inhandlade dricka till nyår. Sedan hemmåt.
Klippte page på Therese, vilket jag tyckte hon passade ruggigt bra i, sedan såg jag och Stoffe film innan vi somnade.
Idag, blir ganska lugnt förhoppningsvis, Line kommer hit senare då jag ska lägga i lite bruna slingor på henne men annars blir det en slappar dag iklädd gråa mjukisbyxor, vitt linne och hästsvans.
Sakta ner nu, det går för fort. Jag vill inte planera någon framtid, jag vill ta var dag som den kommer. Jag är rädd, rädd för att fastna tror jag, rädd för att bli beroende för jag känner igen den känslan, den är hemsk. Varför är jag så rädd för att komma någon för nära ? Eller rättare sagt för att låta någon komma för nära inpå mig ? Jag har sett det så många gånger, hur en person går från att vara totalt självständig, till att sedan bli ett beroende och kontrollerande psykfall. Jag vill inte ha något sådant, jag vill ha äkta kärlek. Svartsjuka, längtan, glädje och lycka, hur det rusar i hela kroppen när han kysser mig. Jag har hört hur de säger "Vi kunde lika gärna gått skilda väger för ett halvår sen, nu på slutet var man liksom bara van vid att ha den andra i sitt liv, man var beroende". Jag hatar det ordet ! Jag kommer aldrig stanna om jag bara är beroende, jag kommer stanna om jag är kär.
Kärlek
Juldagen, vaknade imorse, full av längtan. Nu skulle älsklingen snart vara här! Tre veckor har gått sen sist, usch vad hela jag har längtat och väntat. Halv 4 åkte jag och papi till busstationen och hämtade upp honom, i regn och rusk kom han emot mig och kramade mig med starka armar. Nu är min säng inte längre lika tom, nu är jag inte längre ensam om nätterna, i två veckor vaknar jag upp i hans famn. Underbart.
Med sig hade han julklappar, jag älskar julklappar. Fick parfym av Rosie och Janne, stickade strumpor av hans farmor, och guldörhängen av honom, små änglar för att jag är hans lilla ängel va moteveringen. Sötnos.
Imorn, jag och godingen ska till stan på mellandagsrean. Hade tänkt inhandla strumpbyxor och halsband till nyår, klänningen är redan fixad. Det blev en röd med svart spets upptill.
Nu är allt precis så som det ska vara, jag är där jag hör hemma. Jag har blivit pussad på och omhändertagen, usch vad jag har saknat. Vill inte ens tänka på dagen då han åker hem, nu tar jag varje stund som den kommer och lever den fullt ut.
Alltid ska du vara min. Jag har hittat rätt...
Julafton
Snart börjar det nya året, nytt år betyder för många en ny start, på ett bättre liv. Nyårsafton betyder att man lämnar något bakom sig, vänder kapitel och går vidare i livet. Kvar finns alla minnen, jag älskar nyår, det är magiskt.
Ska alldeles strax springa ut och säga God Jul till Linda också, sedan blir det bänkad framför tv:n tillsammans med mami, papi och lillebror. Alla julprogram ska ses innan man går och lägger sig och vaknar upp till en helt vanlig dag igen.
GodJulYou can´t put your arms around a memory
Idag, mami, papi, lillebror och jag åkte tidigare idag ut till släkten i Skoghall för att äta julbord som varje år. Mysigt, vi drack glögg, åt god mat, lekte lekar och tittade på gamla kort från alla julfiranden i Höljes. Jag saknar dom tider när man var liten och hela tjocka släkten samlades hos mormor och morfar 22 mil upp i Värmland mitt i ingenstans. En liten by med ca 100 invånare, stora skogar, djupa sjöar och massor med snö. Det var som taget ur en sagobok. Men tiden förändras och dessa stunder är idag ett minne blott, men en underbar uppväxt.
Imorn, Julafton. Ingen snö så långt ögat kan nå, och plusgrader, kan det bli värre? Men mami har försökt så gott det går att få igång julkänslorna iallafall, julskivan med gamla klassiker går på högvarv och det luktar glögg och pepparkakor i hela huset. Imorn är en sådan dag som jag bara vill tillbringa hemma tillsammans med mina närmaste. Älsklingen hade mer än gärna fått vara här också, men han dyker upp på tisdag som en efterlängtad julklapp.
Väl hemma efter julbordet tog jag med mig mp3:n för att ta en promenad runt Kronoparken. Herregud va gamla låtar kan sätta igång alla tankar. Det finns vissa stunder, platser och lukter man aldrig någonsin vill släppa taget om, man vill inte inse att vissa saker är förbi, kämpar med all sin kraft för att få det tillbaka. Man borde, men vill inte glömma. Jag har så mycke, så många i mitt liv just nu, som jag inte vill byta bort mot något i världen, men jag kan inte förneka att jag saknar många, och mycket som fanns då. Livet är inte alla dagar man levt, utan alla dagar man minns. 
Mars 2006
Will the past be a shadow that will follow us 'round?
Will these memories fade when I leave this town
I keep, I keep thinking that it's not goodbye
Keep on thinking it's a time to fly
Broken
Tyvärr kan du förstöra så mycket genom att vara så förbannat misstänksam hela tiden, all press och allt tjat har gjort att det känns som om det hör till vardagen. Du kan sitta och berätta för mig dagligen hur jag ljuger, hur jag träffar människor hit och dit, hur jag fungerar när jag är ute på fest och hur jag gör si & så. Men det är bara saker du tror, det finns inga bevis i världen som stödjer dina teorier, det är något som sitter i huvudet på dig, något du är rädd för. Men det går ut över mig, och all ork att försöka försvara sig har försvunnit.
What do you do, when the only person that can make you stop crying, is the one that made you cry ?
Är det någon, som nån gång, undrar och funderar över hur jag mår ? På riktigt ?
Jag vill inte lämna allting och gå, det finns så många bra stunder som jag vill ha kvar. Hela sommaren var våran, bara din och min. Trots regniga och blåsiga sommardagar var det precis allt jag någonsin drömt om. Hur vi satt vid vattnet en sen kväll i solnedgången, hur jag aldrig ville att den kvällen skulle ha ett slut. Jag lämnade en liten del av mitt liv i Karlstad för att få vara med dig. Avslutade ett kapitel för att börja på ett nytt. Vi såg fram emot så mycket du och jag, låt det förbli så.
Jag känner mig instängd, håll mig inte för hårt, jag kommer att stanna.
Igår, StressStressStress. Julavslutning i Betlehemskyrkan på morgonen, fick ta emot ett jättefint halsband av rektorn pga Luciagrejen. Sedan bar det av med Marika till universitetet för att äta baguette på fiket där Linda jobbar, besöket blev inte långvarigt då vi snabbt fick kasta oss iväg till skoghall för att hämta Malin. Sprang fram och tillbaka mellan Pekås och Ica för att hitta hårfärger åt henne och sedan styrde vi mot Marika för att färga. Det tog tid och jag var inte hemma förrän 6, men ingen vila för det för halv 8 kom Kim och Linda och hämtade mig och det bar av till Angelica. Där dracks det vin, cider och öl och Angelica bjöd även på dans till riktig dansbandsmusik. Mycket trevligt ! Tjugo över elva tog vi bussen in till stan, och Arena. Ganska mycket folk, fick även se en och annan tomte därinne också. Efteråt, hamburgare på Mc´donalds innan färden äntligen bar av hemmåt.
Idag, trött och sliten men det gör absolut ingenting då det är jullov som står överst på listan, I made it !
<3 Hjälp mig att kunna andas igen...
Ensam är stark ?
Imorn, Johanna ska äntligen sätta saxen i mitt hår, det behövs kan jag säga. Tänkte jag skulle bli lite julfin i håret nu innan lovet. Ska även köpa biljett till julfesten på Arena, jag och Angelica tänkte ta oss en sväng dit på fredag, efter kareoke och vindrickande hos henne först förstås i sällskap med Johanna.
Allt är precis så som det ska vara, men det är något som fattas. Jag har min familj, mina vänner, min pojkvän, jag kan inte sätta ord på vad det är jag känner. Jag tror jag saknar närheten, att ha någon att krama på var 14:e dag eller i värsta fall ännu längre, det är för lite. Ett distansförhållande tärde mer på mina krafter än vad jag hade väntat, dagarna blir längre och längre, tyngre och tyngre. Soliga vintermornar med glittrande snö och vita trädtoppar är inte längre lika vackra, vinden är inte längre lika frisk och stjärnorna lyser inte längre lika starkt om kvällarna. Varenda rörelse, varenda andetag känns lite svårare att ta för var dag som går utan dig. Jag behöver dig nu, få se dig kliva av bussen, få komma springandes och möta dig, slänga mig i dina öppna armar och bli pussad på. Få ladda mina krafter fullt ut innan du ännu en gång åker ifrån mig och det ännu en gång, sakta går utför. Mina dagar går allt för ofta ut på att tänka, grubbla och drömma om hur det borde vara, om jag fick bestämma.
2 dagar kvar, ge mig styrka !
You saved my soul in the dark of the night
When I was lonley, Your body touched mine so gently
OverTheRainbow
Min speciella plats, är en famn som jag kan krypa in i, kura ner mig i, medans starka armar håller mig hårt och avger ett löfte om att aldrig släppa taget. Hans famn, är min, mitt ställe, jag kan fly dit i mina drömmar, men när jag vaknar upp inser jag att han är så långt bort. Ord kan inte ge mig närhet, ord som "jag älskar dig" är starka men kan inte pussa mig godnatt, ord kan betyda väldigt mycket men kan aldrig mäta sig med beröring.
Mina drömmar är min räddning, jag kan drömma om en annan tid och plats, där finns bara du och jag, bara våra andetag hörs, inga ord behövs, våra hjärtan talar till varandra. Ibland, om jag koncentrerar mig, blundar riktigt hårt och stänger ute allt annat, när jag tänker på dina lätta smekningar och värmen från din kropp, kan det nästan kännas som om du vore här på riktigt.
Jag saknar dig
Idag, var in till stan en sväng för att köpa julklapp till Elin, tog också en tur in i Mitt I City för att titta på Felicias, Millas, Helenes och Jennifers hårvisning. Efter det bar det av hemmåt, väl hemma skickade jag efter ett par stövlar, igen ?! Fixade till mig lite snabbt för att sedan bege mig av till Elin. Ett himla flängade fram och tillbaka. Va skönt att få träffa henne igen, saknar alltid hennes lättsamhet, och hur hon alltid får mig att le. Vi tänkte det skulle bli en utekväll men så blev inte fallet. Ingen ork till någonting resulterade i en filmkväll hos Tobbe, med chips, coca cola, popcorn och en skräckfilm. Det bar tidigt av hemmåt och nu hade jag snart tänkt att krypa ner i sängen.
Imorn, mami och papi firar bröllopsdag så vi ska ta oss en sväng till Freden för att äta något gott, mysigt. Sedan blir det plugg inför prov i företagsekonomi på måndag. En vecka kvar i skolan, håll ut !
13 december, Lucia
Efteråt bar det av hemmåt för en snabb lunch och sedan vidare till praktiken, klippte Frank, 56. Resten av dagen städade jag och donade, det är kaos om jag inte varit där på några dagar.
Nu är det åtta dagar kvar till ledighet, jag behöver det, skoltrött och eländig orkar jag inte med nått skolarbete alls just nu.
Nu ska jag ringa Line, vi planerar starkt inför nyår. Detta året ska vi lyckas med något extra, något kul, som man kan minnas. Förra året var helt okej, hemma hos Robin, efteråt spårade det ur, det va katastrof.
Därför har vi bestämt att vara ute i god tid i år, få något att se fram emot. Sådana saker är det enda som håller mig på humör nu för tiden.
Jag andas genom dig, det går inte att förklara hur annorlunda jag hade varit om inte du fanns i mitt liv.
BeautifulDay
Idag, luciaträning imorse, annars har jag inte haft några lektioner alls. Åt lunch i skolan och åkte sedan in med Madde, Angelica, Johanna och Emelie till stan. Strosade runt i några affärer men åkte sedan vidare till Norrstrand för att inhandla julklapp till lillebror. I eftermiddag blir det ganska lungt, ska sätta saxen i kusinens pojkvän senare bara, träffa Linda & Line en stund vore trevligt också.
Imorn, Lucia ! Jag vill inte snubbla, eller svimma, eller ännu värre, jag hoppas inte att jag börjar brinna. Mami är stolt, får höra var och varannan dag hur hon berättar för kollegor och vänner att hennes dotter blev "framröstad till nobelgymnasiets lucia". Haha, ta i lite mer mamma. Efter lunch imorn är det praktiken som gäller, fram till klockan 6, men jag trivs så grymt bra där så jag skulle gå dit frivilligt även om jag inte behövde.
Jag och älskling hade deep talk igår, länge. Och faktiskt känns det bättre nu, jag får panik när vissa saker med honom gör mig påmind om händelser förr. Det sista jag vill är att gå igenom samma skit som jag en gång lyckades ta mig ur, men Stoffe är bättre än så och det vet jag. Men det lyckades sätta djupa spår i mig som leder till att jag reagerar starkare på vissa saker som andra tycker är helt okej. När minsta lilla motgång dyker upp vill jag lägga benen på ryggen och springa. Men jag har flytt ifrån allt tidigare, aldrig kunnat ta tag i problem. Ha tålamod med mig, jag har gjort framsteg som jag aldrig trodde var möjliga och det är pga dig. Att jag för första gången i hela mitt liv är rädd att förlora någon, och det är en känsla jag inte känner igen och aldrig har kännt av. Hela du gör att jag vill bli den bästa flickvännen du någonsin haft och det ska jag. Ge dig fan på det !
Jullov nästa fredag, obeskrivligt skönt.
Slagen hjälte
Idag, hämtades av mami klockan 12, har inte gjort alls mycket hittills, lagade till mat och en god sallad förut bara. Nu hade jag tänkt kura ner mig i soffan och se på film, slagen hjälte som sagt, sliten efter helgen.
"Du är inte samma Emelie längre". Jag bryr mig om dig, mer än allt. Men jag vill hinna sakna dig, jag vill hinna längta efter dig med hela min kropp, hinna fundera över vad du har för dig just nu. Hinna vara orolig ibland, jag vill inte att vi ska börja ta varandra för givet. Man behöver frihet ibland, men man måste lita på varandra annars fungerar det aldrig. Lita på mig, jag behöver inte alltid veta vad du gör, du måste få ha ditt liv trots att jag är en del av det. Håll mig inte för hårt, jag kommer stanna kvar.
Och DU med stort J, jag gjorde klart för dig i mitt förra inlägg att jag är trött på dina lögner nu. Har du svårt att förstå ? Det här är mitt liv, sluta försöka vara endel av det. Sluta försöka samla information om vad jag gör och hur jag har det. Vill jag berätta så gör jag det, vill jag det inte får du helt enkelt acceptera.
Nu har jag fått nog !
Jag vill inte att han gör det, men det känns som du har lyckats nå ditt mål. Jag känner så mycket hat inom mig som bara vill komma ut, jag vill slå på någonting, skrika och svära. Jag har gått igenom den här skiten förr, rädslan av att se ditt nummer på mobilen när du ringer, rädsla för allt du kan vräka ur dig från "hora" till "äckel". Och när jag ser det så, så förstår jag inte har jag kunde förlåta dig, inte bara en gång. Men då var det bara mig du gjorde illa, nu gör du även illa den person som är hela min värld. Får honom att tveka på mig och mina löften, och bara för att jag har ett vidrigt förflutet kan jag lika gärna "vara så" fortfarande enligt många.
Du har ställt mig tillbaka på ruta ett, allt förtroende jag lyckades bygga upp hos någon kunde du förstöra med ett enda slag. Men du ska veta att jag aldrig mer vill veta av dig, jag vill leva som om du inte fanns, du är ingenting av det som jag en gång såg hos dig. Hur kunde jag ha så fel ? Jag kommer såväl ihåg första gången jag såg dig, du vandrade in i skolan , utstrålade styrka och förtroende. Såg åt mitt håll med ett snett leende, rättade till kepsen och gick vidare. Du hade byggt upp en perfekt fasad för med tiden förändrades du, till något hemskt och jag hatade dig. Nu vill jag gå vidare, om det så betyder att jag måste undvika dig helt för att få Christoffer att lita på mig igen, så gör jag det. Jag har hittat rätt och det här är för bra för att slänga bort. Jag älskar dig.
Idag, 18 års fest hos Malin. Ska bli fruktansvärt kul, få träffa alla flickor ikväll. Just nu behöver jag er, nått otroligt.
HardToUnderstand
Vaknade utvilad och pigg imorse, skönt att få sova ut. Kände mig dessvärre lite illamående, så jag satte mig i köket och åt en stor frukost tillsammans med mami, sedan åkte hon iväg till jobbet.
Idag ska jag in till stan en sväng för att se om jag kan hitta nå fint till Malin som fyller år på lördag. Ser fram emot lördagkväll, var länge sedan alla samlades och gjorde något tillsammans. Ska även träffa Johanna lite senare idag, och mysa med henne i nya lägenheten.
Lucia är på ingång också, får se hur det går med det.
" Du går runt med ditt fejkleende på läpparna, helt ihålig nästan. Hoppas på att någon kanske märker att du inte mår så bra som du vill få människor att tro, så vad är det ? "
Jag vet inte, hade någon kunnat tala om det för mig hade jag inte mått såhär. Då hade jag tagit tag i det, gjort något åt det. Men det är svårt, när man inte vet vart man ska börja. Du är smart, så fruktansvärt uppmärksam på allt. Jag avgudar dig, din styrka.
Se till att verkligheten är bättre än dina drömmar, att du är huvudpersonen i ditt eget liv. Det var jag som sa det där, smart sagt. Dags att leva upp till !
Första advent.
Det var fel och jag vet det. Hur snabbt man än försöker springa kommer det förflutna någon gång ifatt dig.
Det var ett helvete för mig med, tro mig, vet du hur det känns såhär efteråt ?
När man förstått att alla tårar berodde på mig ? Jag vill ha det ogjort, men jag kan inte. Nu är det bara att försöka glömma, leva i nuet, därför vill jag inte höra några som helst kommentarer om förr. Let it go.
Ge mig en chans, jag är ärlig mot mig själv nu. För första gången i hela mitt liv gör jag bara sådant som jag sedan kan stå för och ta konsekvenserna för. Jag vet inte varför jag betedde mig som jag gjorde,
har försökt få reda på det men alla som "borde veta" står utan svar.
Jag vet bara att jag någon gång i våras kände att det var nog, jag ville inte ha det så längre jag hade levt utan mål i flera år då, tog varje dag som den kom, körde på impuls grejer. Brydde mig inte speciellt mycket om någonting, förutom mig själv och Elin. Släppte aldrig någon nära inpå, bara Elin. Elin hade något extra, ville bara väl, jag kände nog från första början att hon aldrig var ute efter att såra, och hon gav liksom aldrig upp, hon ville va en del av mitt liv. Och jag lät henne, hur dåligt hon än kan tyckt jag betett mig ibland (aldrig mot henne dock) så fanns hon där, ville alltid hjälpa. Hon dömde mig aldrig, lät inget påverka det sättet som hon såg på mig. Och nu, när jag ibland känner att jag trillar tillbaka till dåliga ovanor, så finns hon där och gör mig påmind, att jag är värd bättre än så. Att Christoffer är värd bättre än så.
Första advent idag, tända lite ljus och sådär ska vi göra, ska desvärre också läsa inför nationella prov i svenska imorn. Nu är Julen på ingång också, älskar det.
På torsdag är jag ledig, såna där små saker, som lediga dagar, sovmornar, inställda lektioner, känns som en räddare i nöden just nu. Får se om mina krafter orkar ända ut.
Det är inte långt kvar.
