StillTrying
Äntligen fredag, har precis skickat efter en vinröd klänning till nyår,
brukar inte direkt klä upp mig så fruktansvärt till nyår men den va otroligt fin så.
Förövrigt var praktiken idag krävande, körde slut på alla mina krafter, hade fem klippningar,
en permanent och en helblondering. & att sedan alltid försöka vara på topp, trevlig och pratglad, det blir för mycket. Grymt skönt med helg.
Att bero på det kommer godingen hit ikväll, jag behöver honom mer än någonsin nu, känner mig trygg i hans armar, när allt runtomkring ställer en massa krav så får jag vara precis mig själv hos honom,
får släppa allt ansvar och bara känna mig liten en stund. Just nu är det för mycket, i skolan, på praktiken, även på fritiden. Man kan inte längre komma och gå som man vill, jag försöker träffa alla som finns nära mig så mycket som möjligt men det känns som det kommer i andra hand hela tiden. Jag saknar något, kan inte säga precis vad det är, inte formulera det i ord.
Jag vet bara att allt just nu är jobbigare än vad det brukade vara.
Hur slutar man tänka, tänka och hoppas på fel saker?
Nästa fredag är det personalfest, det ser jag fram emot, äta god mat och dricka lite vin tillsammans med världens bästa arbetskamrater. Guldvärt att ha så underbara människor runt sig om dagarna.
brukar inte direkt klä upp mig så fruktansvärt till nyår men den va otroligt fin så.
Förövrigt var praktiken idag krävande, körde slut på alla mina krafter, hade fem klippningar,
en permanent och en helblondering. & att sedan alltid försöka vara på topp, trevlig och pratglad, det blir för mycket. Grymt skönt med helg.
Att bero på det kommer godingen hit ikväll, jag behöver honom mer än någonsin nu, känner mig trygg i hans armar, när allt runtomkring ställer en massa krav så får jag vara precis mig själv hos honom,
får släppa allt ansvar och bara känna mig liten en stund. Just nu är det för mycket, i skolan, på praktiken, även på fritiden. Man kan inte längre komma och gå som man vill, jag försöker träffa alla som finns nära mig så mycket som möjligt men det känns som det kommer i andra hand hela tiden. Jag saknar något, kan inte säga precis vad det är, inte formulera det i ord.
Jag vet bara att allt just nu är jobbigare än vad det brukade vara.
Hur slutar man tänka, tänka och hoppas på fel saker?
Nästa fredag är det personalfest, det ser jag fram emot, äta god mat och dricka lite vin tillsammans med världens bästa arbetskamrater. Guldvärt att ha så underbara människor runt sig om dagarna.
Soon.
Igår var jag på skyltsöndag med mami och papi och inhandlade julklappar, sprang även runt som en galning och provade stövlar för att titta ut några att skriva upp på min önskelista, hittade även ett par mysiga snowboardkläder som passar perfekt inför sälen i vinter. Det var julpyntat över hela stan och julmusik spelades i varje affär, det bjöds på pepparkakor & glögg, och på torget kunde man rida på hästar om man ville, grymt mysigt.
Förövrigt är jag fruktansvärt skoltrött just nu, dagarna rullar på men jag går fram och tillbaka och väntar på att tiden ska gå fortare, jullovet skulle sitta fint just nu. Men ser framförallt fram emot studenten. Jag har lite blandade känslor inför den dagen, glad och lycklig för att få försöka klara mig på egen hand och ta ett steg in i vuxenvärlden, men det händer även att jag känner av en ångest, allt är faktiskt snart över. Rädsla och ångest krypar på ibland när jag känner att snart ställs man inför något nytt och främmande, vid sådana tillfällen vill jag få tiden att stå still. Alla åren i skolan är som sagt snart förbi, med detta då först och främst allt jag har upplevt under den tiden. Skolkamrater, vänner osvosv, det blir nog aldrig riktigt samma sak. Forever young ...?!
Men jag blickar framåt, tar en dag i taget, håller Christoffer hårt i handen, vi tar dom stegen tillsammans.
Fick tidigare idag tag i alla bilder från visningen i fredags, blev dock ganska många så jag lägger bara upp en. Här är vi iallafall på scenen, Angelica, Johanna, Madde och jag.
Nu ska jag se på PrisonBreak med mamma, som varje måndag.
Du får mig fortfarande att le
Förövrigt är jag fruktansvärt skoltrött just nu, dagarna rullar på men jag går fram och tillbaka och väntar på att tiden ska gå fortare, jullovet skulle sitta fint just nu. Men ser framförallt fram emot studenten. Jag har lite blandade känslor inför den dagen, glad och lycklig för att få försöka klara mig på egen hand och ta ett steg in i vuxenvärlden, men det händer även att jag känner av en ångest, allt är faktiskt snart över. Rädsla och ångest krypar på ibland när jag känner att snart ställs man inför något nytt och främmande, vid sådana tillfällen vill jag få tiden att stå still. Alla åren i skolan är som sagt snart förbi, med detta då först och främst allt jag har upplevt under den tiden. Skolkamrater, vänner osvosv, det blir nog aldrig riktigt samma sak. Forever young ...?!
Men jag blickar framåt, tar en dag i taget, håller Christoffer hårt i handen, vi tar dom stegen tillsammans.
Fick tidigare idag tag i alla bilder från visningen i fredags, blev dock ganska många så jag lägger bara upp en. Här är vi iallafall på scenen, Angelica, Johanna, Madde och jag.
Nu ska jag se på PrisonBreak med mamma, som varje måndag.
Du får mig fortfarande att le
It´s all over
Nu är det över, hårvisningen på Arena igår var underbar, fruktansvärt kul & publiken skrek, man har bara hört positiva reaktioner och eftersom vi lagt ner så förbannat mycket tid på det här känns det bra att det var uppskattat. Bilder från visningen kommer när jag fixat dom. Rolig upplevelse måste jag säga, det blir fler gånger.
Efteråt blev det dans på scenen tillsammans med Elin och Line, vi träffade några weirdos under kvällen men det händer ofta på det stället.
Mötte Jacob på torget efteråt, har saknat honom mycket, var trevligt att få prata ut en stund. Tog därefter bussen hem för att sedan få somna skönt invirad i mitt täcke.
Vaknade ganska utvilad i morse för första gången på flera dagar, packade iordning alla kläder vi fått låna inför visningen & tog sedan bussen till stan tillsammans med lillebror och hans kompis. Kassarna var tunga och lilla jag behövde hjälp att bära, så dessa starka karlar var helt enkelt tvugna att följa med.
Det var kallt och eländigt så det blev en snabbvisit på stan, nu sitter jag hemma i värmen från kaminen igen.
Dessa dagar har varit stressiga för att få allting klart inför igår, så älsklingen har hamnat lite i andra hand, vilket inte var speciellt omtyckt, förlåt. Men nu är du nummer ett igen hjärtat. Jag ser fram emot nyår så otroligt mycket då han kommer hit och ska fira den med mig och mina vänner här i Karlstad.
När tankarna svider av saknaden som aldrig försvinner, funderar jag över varför jag saknar det som en gång var. Försök istället titta tillbaka med ett leende på läpparna, livet var en gång i tiden mitt.
Efteråt blev det dans på scenen tillsammans med Elin och Line, vi träffade några weirdos under kvällen men det händer ofta på det stället.
Mötte Jacob på torget efteråt, har saknat honom mycket, var trevligt att få prata ut en stund. Tog därefter bussen hem för att sedan få somna skönt invirad i mitt täcke.
Vaknade ganska utvilad i morse för första gången på flera dagar, packade iordning alla kläder vi fått låna inför visningen & tog sedan bussen till stan tillsammans med lillebror och hans kompis. Kassarna var tunga och lilla jag behövde hjälp att bära, så dessa starka karlar var helt enkelt tvugna att följa med.
Det var kallt och eländigt så det blev en snabbvisit på stan, nu sitter jag hemma i värmen från kaminen igen.
Dessa dagar har varit stressiga för att få allting klart inför igår, så älsklingen har hamnat lite i andra hand, vilket inte var speciellt omtyckt, förlåt. Men nu är du nummer ett igen hjärtat. Jag ser fram emot nyår så otroligt mycket då han kommer hit och ska fira den med mig och mina vänner här i Karlstad.
När tankarna svider av saknaden som aldrig försvinner, funderar jag över varför jag saknar det som en gång var. Försök istället titta tillbaka med ett leende på läpparna, livet var en gång i tiden mitt.
Ge mig sommar...
Låter som en något uttjatad replik det där, men jag behöver långa, varma sommardagar och heta sommarkvällar. Sol, bad och alla grillkvällar på stranden.
Varför saknar man alltid det man aldrig kan få ? Vart är allt det där som en gång var så självklart ? Vart är ni någonstans ? Låt mig få uppleva allt om igen.
Vi gick åt olika håll, & allt som finns kvar nu är alla minnen. Ni var en del av mitt liv, minns ni som jag gör ?
Har tillbringat större delen av dagen på stan med Johanna, Angelica & Madde , ont i fötter och huvud åkte jag hem runt halv 6. Inhandlade en svart klänning inför hårvisningen på Arena på fredag, då ska det firas.
The Big Finale .
Såg även ett par bruna stövlar som just nu känns som något jag bara måste ha.
Jag sänder en tanke, varje gång snön faller.
Varför saknar man alltid det man aldrig kan få ? Vart är allt det där som en gång var så självklart ? Vart är ni någonstans ? Låt mig få uppleva allt om igen.
Vi gick åt olika håll, & allt som finns kvar nu är alla minnen. Ni var en del av mitt liv, minns ni som jag gör ?
Har tillbringat större delen av dagen på stan med Johanna, Angelica & Madde , ont i fötter och huvud åkte jag hem runt halv 6. Inhandlade en svart klänning inför hårvisningen på Arena på fredag, då ska det firas.
The Big Finale .
Såg även ett par bruna stövlar som just nu känns som något jag bara måste ha.
Jag sänder en tanke, varje gång snön faller.
Changes
Efter många år av velande fram och tillbaka, efter många år av kärleksförsök som slutat på precis samma sätt, så har jag nu äntligen hittat tryggheten i mitt liv. Christoffer Backman, med ett leende på läpparna kom han och räddade mig från all skit precis när jag behövde det och precis när jag kände att det var dags att växa upp. För mycket festande byttes ut till mysiga hemma kvällar framför tv:n och just nu gör det mig ingenting, det är precis såhär jag vill ha det. Han hjälpte mig att inse att det fanns så mycket mer, visst har jag och Elin haft förbannat kul under alla år av partykvällar som singlar, men nu drar det åt nått annat, nu vill jag ha trygghet och värme. Nu känner jag att biostunderna på lördagkvällen lockar mer än krogen. Jag tror jag har förändrats mycket på en kort tid, det är stor skillnad på vad jag prioriterade i mitt liv förra vintern och vad som var viktigast nu i somras. Jag älskar Elin och inget av det här kommer förändra våran relation, men nu finns det en till person i mitt liv. Självklart kommer aldrig våra partyäventyr ta slut, dom har bara blivit lite färre och lite stabilare ;p
Sommaren 2007 ledde till många förändringar i mitt liv, och jag blev den person jag aldrig trodde jag kunde vara. En person som kan offra så mycke för kärleken och som förstod att man inte kan behandla människor hursomhelst, jag kände att nu var det färdiglekt, och han var värd allt det där. Jag känner mig stolt över att även jag kan ,och det är så otroligt skönt att veta att när vardagen blir jobbig & svår så har jag honom att luta mig tillbaka mot. Det finns tyvärr stunder då jag känner att mitt gamla jag fortfarande finns kvar långt där inne, vissa situationer lockar fram det förbannat dåliga beteende jag kunde ha ibland, men då tar han tag i min hand och drar mig på rätt väg, och de stunderna bli allt färre och färre. Han får mig att tro på mig själv, vilket gör att det är lättare att gå åt rätt håll. Christoffer, tvivla aldrig på mig, nu är jag snart i mål.
Det bästa jag vet...
Igår va jag fruktansvärt trött efter praktiken, men Linda tvingade ändå ut mig. Först drack vi lite vin hemma hos henne & sedan bar det av till Björta för lite mer vindrickande. Det va inte alls mycket folk men grymt mysigt.
Idag pallra jag mig upp ganska tidigt för att åka till stan, inhandlade gråa,stickade strumpbyxor, jag har fått någon nojja på strumpbyxor tror jag. Stog på torget i kylan en sväng & tittade på snowboardtävlingen för att sedan ta bussen hem, väl hemma möttes jag av massa folk, mamma & pappa har party, lite runda om fötterna bjöd dom mig på lite vin & sedan hamnade jag här. Mycket vindrickande now-a-days.
Haha, pappa drog ner mössan för mina ögon, knäppte snabbt ett foto & tyckte han va jättelustig.
Jag saknar min Elin så mycket nu för tiden, visst att vi träffas då & då men det är aldrig som förr, inte lika mycket längre. Förr i tiden var det att där jag va där var även Elin, & tvärtom. Vi satt ihop! Vi har gjort så fruktansvärt mycket tillsammans, gått igenom både svåra och lätta situationer men aldrig gett upp, vi håller hårt vid varandra. Hon är min själsfrände och min allra närmaste vän någonsin.
Idag pallra jag mig upp ganska tidigt för att åka till stan, inhandlade gråa,stickade strumpbyxor, jag har fått någon nojja på strumpbyxor tror jag. Stog på torget i kylan en sväng & tittade på snowboardtävlingen för att sedan ta bussen hem, väl hemma möttes jag av massa folk, mamma & pappa har party, lite runda om fötterna bjöd dom mig på lite vin & sedan hamnade jag här. Mycket vindrickande now-a-days.
Haha, pappa drog ner mössan för mina ögon, knäppte snabbt ett foto & tyckte han va jättelustig.
Jag saknar min Elin så mycket nu för tiden, visst att vi träffas då & då men det är aldrig som förr, inte lika mycket längre. Förr i tiden var det att där jag va där var även Elin, & tvärtom. Vi satt ihop! Vi har gjort så fruktansvärt mycket tillsammans, gått igenom både svåra och lätta situationer men aldrig gett upp, vi håller hårt vid varandra. Hon är min själsfrände och min allra närmaste vän någonsin.
Novemberdag
I morse, bakfull och eländig drog jag på mig mjukisdress & mössa och knata sedan iväg till praktiken. Som sagt var det alkohol som stod överst på listan igår kväll, varför? Ja bra fråga, Madde, Angelica och Johanna ville fira, livet bara antar jag. Dom drog med mig till Madde iallafall, där dracks det öl, vin & Angelicas super goda drinkar, vi åt glasstårta & chips, pratade, skrattade, & tittade på Bonde söker fru. Trots tröttheten man får dras med idag så var det värt de, gud va kul vi hade. Klockan fem i elva sprang jag till bussen hem, ringde älsklingen när jag kom hem sedan slocknade jag ganska snabbt.
Jag behövde det där, vardagen känns så förbannat trist och grå, dom tjejerna är ett stort ljus i min vardag.
Btw är det snart dags för våran hårvisning på Arena, 23 november. Ska bli så fruktansvärt kul, afficherna är tryckta & utspridda på stan, hårfärgerna är beställda, sminket är hämtat, vilken underbar kväll, något nervös måste jag dock erkänna att jag är.
Fick träffa Elin i tisdags med, tack för att du finns vännen.
Åren går, kan man inte få uppleva allt om igen?
Man försöker sakta ner, blicka tillbaka, men dom dagarna är sedan länge förbi...
Jag vet att jag ibland är dålig på & visa det, men jag behöver dig Christoffer,
Bara ett samtal från dig kan förgylla hela min dag, så lite behövs för att du ska kunna få mig att le.
Jag behövde det där, vardagen känns så förbannat trist och grå, dom tjejerna är ett stort ljus i min vardag.
Btw är det snart dags för våran hårvisning på Arena, 23 november. Ska bli så fruktansvärt kul, afficherna är tryckta & utspridda på stan, hårfärgerna är beställda, sminket är hämtat, vilken underbar kväll, något nervös måste jag dock erkänna att jag är.
Fick träffa Elin i tisdags med, tack för att du finns vännen.
Åren går, kan man inte få uppleva allt om igen?
Man försöker sakta ner, blicka tillbaka, men dom dagarna är sedan länge förbi...
Jag vet att jag ibland är dålig på & visa det, men jag behöver dig Christoffer,
Bara ett samtal från dig kan förgylla hela min dag, så lite behövs för att du ska kunna få mig att le.
Something wrong
Jag skulle vilja förklara, förklara varenda känsla, förklara varför jag ibland tar avstånd, tar några steg tillbaka, det är för att skydda mig själv, jag kan inte låta människor runt omkring se att jag är sårbar.
Jag vet inte hur jag ska kunna sätta ord på allting, det är så mycket jag vill, jag vill kunna få människor runt omkring att förstå men jag vet inte hur. Och nu sitter jag här och berättar för alla som vill läsa att jag visst fäller tårar ibland, att jag också känner mig liten och ensam, men när det kommer till verkliga livet, står jag där iskall, trots alla motgångar, och rör inte en min. Ju fler motgångar, ju fler steg tillbaka tar jag, då vill jag springa så långt bort som möjligt, avskärma mig från allt, krypa ihop långt ifrån alla andra, ensam blir man aldrig sårad & ingen behöver se att man gråter. Jag önskar jag vore starkare.
Jag vill ha någon nära, någon som tar hänsyn till hur fruktansvärt känslig jag kan vara, minsta lilla sak kan få mig att känna tårar bränna bakom ögonlocken, men jag vet ju, hur ska ni kunna förstå när jag aldrig visar det?
Men Elin vet, just nu saknar jag henne mycket, jag mår bra i hennes närhet & av hur hon aldrig någonsin skulle få mig att må dåligt, det går inte att förklara men hon skulle låta bli minsta lilla små grej om hon visste att det skulle betyda något för mig, förstår ni ? Och det har jag aldrig upplevt förut.
Tillbringade mitt höstlov i Sandviken hos min goding, har både fått se Valbos köpcenter, Sandvikens biograf & till och med Björksätras vårdcentral då mina smärtor i magen kom tillbaka i Torsdags, dom gav mig ännu mer tabletter & sa att dom hoppades på att det skulle gå över, hoppas på att det ska gå över? Är det inte såna människor som ska kunna berätta för en själv vad det är för fel?
Aja i vilket fall, ikväll ska jag se PrisonBreak med mami : ) sen sova tidigt.
Sjätte Sinnet - Livet , aldrig någonsin funnits en finare låt
Jag vet inte hur jag ska kunna sätta ord på allting, det är så mycket jag vill, jag vill kunna få människor runt omkring att förstå men jag vet inte hur. Och nu sitter jag här och berättar för alla som vill läsa att jag visst fäller tårar ibland, att jag också känner mig liten och ensam, men när det kommer till verkliga livet, står jag där iskall, trots alla motgångar, och rör inte en min. Ju fler motgångar, ju fler steg tillbaka tar jag, då vill jag springa så långt bort som möjligt, avskärma mig från allt, krypa ihop långt ifrån alla andra, ensam blir man aldrig sårad & ingen behöver se att man gråter. Jag önskar jag vore starkare.
Jag vill ha någon nära, någon som tar hänsyn till hur fruktansvärt känslig jag kan vara, minsta lilla sak kan få mig att känna tårar bränna bakom ögonlocken, men jag vet ju, hur ska ni kunna förstå när jag aldrig visar det?
Men Elin vet, just nu saknar jag henne mycket, jag mår bra i hennes närhet & av hur hon aldrig någonsin skulle få mig att må dåligt, det går inte att förklara men hon skulle låta bli minsta lilla små grej om hon visste att det skulle betyda något för mig, förstår ni ? Och det har jag aldrig upplevt förut.
Tillbringade mitt höstlov i Sandviken hos min goding, har både fått se Valbos köpcenter, Sandvikens biograf & till och med Björksätras vårdcentral då mina smärtor i magen kom tillbaka i Torsdags, dom gav mig ännu mer tabletter & sa att dom hoppades på att det skulle gå över, hoppas på att det ska gå över? Är det inte såna människor som ska kunna berätta för en själv vad det är för fel?
Aja i vilket fall, ikväll ska jag se PrisonBreak med mami : ) sen sova tidigt.
Sjätte Sinnet - Livet , aldrig någonsin funnits en finare låt
