Körkort !!! 27 augusti 2008, kl 15.00
Idag överträffade jag mig själv och klarade uppkörningen, när hon gav mig lappen där beviset stod på klarad uppkörning var det endast en tanke som malde runt i huvudet på mig, "Det är fan inte sant". Jag sken starkare än solen när jag stegade ut ifrån vägverket och pallrade mig iväg till mamis jobb för att hämta bilnycklarna. Blev dock inte mycket bilkörning idag, men imorn ska jag hämta Elinbaby efter jobbet & då blir det raggarrunda genom Karlstad.
Nerverna höll och jag är mäkta förvånad över mig själv, för så nervös som jag varit de senaste dagarna går inte att jämföra med något jag tidigare gjort. Igår kväll gick det så långt att jag på allvar funderade på att dra mig ur, men runt två tiden gick jag med bestämda steg mot vägverket & gav mig fan på att klara det här. Och känslan av att sedan få sätta sig i en bil utan någon bredvid, den går inte att beskriva i ord : )
Nerverna höll och jag är mäkta förvånad över mig själv, för så nervös som jag varit de senaste dagarna går inte att jämföra med något jag tidigare gjort. Igår kväll gick det så långt att jag på allvar funderade på att dra mig ur, men runt två tiden gick jag med bestämda steg mot vägverket & gav mig fan på att klara det här. Och känslan av att sedan få sätta sig i en bil utan någon bredvid, den går inte att beskriva i ord : )
080824
What do you do, when the only person that can make you stop crying, is the one that made you cry ?
Tårar, för mycket tårar, jag ser världen suddigt genom mina ögon. Hjärtat slår i 120, när ska det få ett stopp ? När ska detta vända & börja gå åt rätt håll. Det är fan på tiden nu, jag är inte värd mer skit, jag tycker faktiskt inte det, inte ens jag. Efter regn kommer solsken, hette det inte så ? Det har regnat bra jävla länge nu. Jag känner mig förvirrad, vet inte vad jag ska göra, vet inte vart jag ska ta vägen. Jag gör alltid fel, hela jag är fel, aldrig blir det rätt eller hur ? Även om det blir rätt och jag gör allt för att visa mig bra, så är jag värd all skit i världen ändå. Då är det på något sätt fel att jag gjorde rätt, eller va ? Jag förstår ingenting.
Jag är människa precis som du, om du kanske inte märkt det. Jag är uppbyggd av känslor, du kan slänga iväg dina elaka ord på mig, jag står där nästan död och tar emot det. Men mitt inre tar stryk, trots att det inte syns på utsidan. Men det här är mitt fel, så jag är inte värd mer än så ändå, hade jag inte gjort bort mig från början hade jag också fått känna mig omtyckt, men nu gjorde jag bort mig & känslan av att bli älskad som den man är finns inte längre, jag borde inte få känna den. För jag är fel, hela jag är så jävla fel.
Så nära, men ändå så långt bort...
Helgen i bilder
Jag & Linda
Jag & ElinBaby
Jag & Baby igen
Jag & Elin juli 08
Sängen blir, saknar min älskling Christoffer mest <3
Bakfylla och hat !
Ja gårdagen hade jag planerat skulle bli så lugn så lugn, men icke. Linda ringde i torsdags kväll och tyckte jag & Elin var för unga för att sitta hemma och va slitna en fredagskväll, hon övertalade oss och alltså var det bara hem och dressa om efter jobbet igår & pallra sig iväg till Linda. Där myste vi tjejer med alkohol,prat & skratt. Lindas papi var även han med på ett hörn & skröt för sin jobbarkompis i telefon att han hade massor av vackra damer i sitt kök :p. Tiden gick fort och snart bar det av till stan för att stega in på krogen, såhär i efterhand kan jag nog tycka vi skulle stannat kvar hos Linda. Dryga människor som inte förstår när det inte är någon idé att försöka, dock blev sista halvtimmen helt okej då jag & elin äntligen intog dansgolvet och dansade järnet.
Väl ute från krogen blev det endel tjaffs pågrund av en viss keff H, varför ska tjejer ge sig på tjejer när han står där med ett nöjt flin på sina läppar & bara älskar situationen. Nej jag hade dåliga vibbar gentemot den där killen redan första gången jag såg honom, han är inte värd dig gumman, inte någonstans. Medan flickorna tjaffsade med varandra tog jag och Elin tag i den riktiga boven i dramat och fällde en & annan kommentar som fick honom att förstå att det nog var dags att knata därifrån.
Sedan bar det av hemmåt och sängen, var skapligt trött vid det här laget. Förövrigt träffade jag även på Jacob igår, saknar den där killen, han tar hand om mig han : ).
Idag, vaknade upp med en rejäl hosta, visste nästan den skulle komma tillbaka. Täppt i näsan & med sprängande huvudvärk kunde jag inte sova längre utan gick upp & fick i mig lite frukost. Ska snart bege mig mot stan för att göra lite ärenden, ikväll är det såklart party på mina flickors schema, igen. Förstår inte hur ni orkar, själv får tiden utvisa vad som händer. Måste iallafall få träffa Ankie & Johanna en sväng för jag saknar dom så.
Bild från gårdagen (Jag i vitt, Line i mitten, Elin till höger, Linda längst fram) , fler kommer på bilddagboken när jag fixat dom från Elin.
Händelserik kväll verkligen, vissa saker kunde få ha kvittat. Men jag älskar er & ni är det allra bästa jag har <3
Väl ute från krogen blev det endel tjaffs pågrund av en viss keff H, varför ska tjejer ge sig på tjejer när han står där med ett nöjt flin på sina läppar & bara älskar situationen. Nej jag hade dåliga vibbar gentemot den där killen redan första gången jag såg honom, han är inte värd dig gumman, inte någonstans. Medan flickorna tjaffsade med varandra tog jag och Elin tag i den riktiga boven i dramat och fällde en & annan kommentar som fick honom att förstå att det nog var dags att knata därifrån.
Sedan bar det av hemmåt och sängen, var skapligt trött vid det här laget. Förövrigt träffade jag även på Jacob igår, saknar den där killen, han tar hand om mig han : ).
Idag, vaknade upp med en rejäl hosta, visste nästan den skulle komma tillbaka. Täppt i näsan & med sprängande huvudvärk kunde jag inte sova längre utan gick upp & fick i mig lite frukost. Ska snart bege mig mot stan för att göra lite ärenden, ikväll är det såklart party på mina flickors schema, igen. Förstår inte hur ni orkar, själv får tiden utvisa vad som händer. Måste iallafall få träffa Ankie & Johanna en sväng för jag saknar dom så.
Bild från gårdagen (Jag i vitt, Line i mitten, Elin till höger, Linda längst fram) , fler kommer på bilddagboken när jag fixat dom från Elin.
Händelserik kväll verkligen, vissa saker kunde få ha kvittat. Men jag älskar er & ni är det allra bästa jag har <3
Hej igen !
Det var bokstavligt talat år & dagar sedan jag skrev ett blogginlägg, men de senaste dagarna har jag saknat det, har behövt någonstans att få ur mig alla känslor. Under den tiden jag tagit ledigt från bloggandet har mina känslor varit i princip domsamma från dag till dag, nu börjar dom svacka igen & jag förstår fasiken inte varför. Det har varit såhär en stor del av mitt liv, en berg & dalbana då jag ena dagen mår perfekt & andra dagen är nere på noll, men under sommaren har jag mått "normalt". Om man kan säga så? Ingenting större har hänt och jag trodde det var över, att jag hade växt ifrån det eller något liknande. Men man ska inte ta ut segern i förskott, jag fick ett bakslag, det kommer tydligen fortfarande i perioder.
Utöver allting så försöker jag & Christoffer reda ut vårat förhållande, & det tar på krafterna rejält. Det har varit både andra och tredje världskriget mellan oss, senast hemma hos honom. Glas & mobiler flög åt alla håll, elaka ord kastade vi ur oss, sånt här tar på en, fyfan. Trots att jag lägger ner både kropp & själ så känns det trögt, vart är allt det där perfekta vi hade förr, det som skulle kunna få vilket annan person som helst att vrida sig av avundsjuka ?! Det har hänt mycket, & jag har har hört från många håll att det kanske vore dags att gå vidare, men vi försökte, i ett halv år utan varandra i våras. Men resultatet var alldelles för uppenbart, jag dras till honom som ett bi dras till en blomma. Trots att man vet att det är fel, har det aldrig kännts så rätt som när jag äntligen efter en otrolig längtan återigen fick ligga i hans famn. Han är den som får mig mest lycklig, men också den som fått mig att gråta flest gånger. Vi fortsätter såhär, får se om det går framåt, to be continued...
Förövrigt har jag börjat läsa på Komvux nu, Matematik C, för att sedan ta mig in på Universitetet & läsa vidare inom Företagsekonomi. Känner mig som en riktig BusinessWomen när jag kommer gående till skolan med min supersize väska på axeln fullproppad med böcker, miniräknare , linjaler, pennskrin & ja gud vet allt. Jag trivs, riktigt ordentligt och det är en lättnad. Sedan har jag även jobbat i princip hela sommaren och timlönen på Momentum är inte att leka med, så jag har en hel del undansparat så jag klarar mig fint under hösten. Har även varit & sökt extrajobb på posten då mammas kompis jobbar där och tyckte jag skulle försöka. Wellwell det är ju alltid nått.
Nu är hösten på ingång och det gör mig ingenting alls, jag älskar hösten & har alltid gjort. Mysigt som attan när löven faller, när regnet piskar mot rutan när man krupit ner under täcket på kvällarna. När man får dra på sig varma stickade tröjor och vandra ut i kvällens mörker då stjärnorna lyser som klarast, nej att hösten är här gör mig inte ett dugg. Att jag och Elin har planerat utgång på lördag är även det något att se fram emot, dom bästa kvällarna ute har jag haft med henne, kvällen kan inte bli misslyckad.
Mina humörsvängningar vill jag snart få ett slut på, känner mig så förbannat onormal. Saker mal runt i min skalle som andra inte ägnar en tanke på, att känna sig otillräcklig är en känsla jag vant mig vid. Mamma försöker förstå, så gott hon kan, men jag kan inte förklara hur det känns, jag får inte ut det i ord.
"...veta att jag räcker till"
Utöver allting så försöker jag & Christoffer reda ut vårat förhållande, & det tar på krafterna rejält. Det har varit både andra och tredje världskriget mellan oss, senast hemma hos honom. Glas & mobiler flög åt alla håll, elaka ord kastade vi ur oss, sånt här tar på en, fyfan. Trots att jag lägger ner både kropp & själ så känns det trögt, vart är allt det där perfekta vi hade förr, det som skulle kunna få vilket annan person som helst att vrida sig av avundsjuka ?! Det har hänt mycket, & jag har har hört från många håll att det kanske vore dags att gå vidare, men vi försökte, i ett halv år utan varandra i våras. Men resultatet var alldelles för uppenbart, jag dras till honom som ett bi dras till en blomma. Trots att man vet att det är fel, har det aldrig kännts så rätt som när jag äntligen efter en otrolig längtan återigen fick ligga i hans famn. Han är den som får mig mest lycklig, men också den som fått mig att gråta flest gånger. Vi fortsätter såhär, får se om det går framåt, to be continued...
Förövrigt har jag börjat läsa på Komvux nu, Matematik C, för att sedan ta mig in på Universitetet & läsa vidare inom Företagsekonomi. Känner mig som en riktig BusinessWomen när jag kommer gående till skolan med min supersize väska på axeln fullproppad med böcker, miniräknare , linjaler, pennskrin & ja gud vet allt. Jag trivs, riktigt ordentligt och det är en lättnad. Sedan har jag även jobbat i princip hela sommaren och timlönen på Momentum är inte att leka med, så jag har en hel del undansparat så jag klarar mig fint under hösten. Har även varit & sökt extrajobb på posten då mammas kompis jobbar där och tyckte jag skulle försöka. Wellwell det är ju alltid nått.
Nu är hösten på ingång och det gör mig ingenting alls, jag älskar hösten & har alltid gjort. Mysigt som attan när löven faller, när regnet piskar mot rutan när man krupit ner under täcket på kvällarna. När man får dra på sig varma stickade tröjor och vandra ut i kvällens mörker då stjärnorna lyser som klarast, nej att hösten är här gör mig inte ett dugg. Att jag och Elin har planerat utgång på lördag är även det något att se fram emot, dom bästa kvällarna ute har jag haft med henne, kvällen kan inte bli misslyckad.
Mina humörsvängningar vill jag snart få ett slut på, känner mig så förbannat onormal. Saker mal runt i min skalle som andra inte ägnar en tanke på, att känna sig otillräcklig är en känsla jag vant mig vid. Mamma försöker förstå, så gott hon kan, men jag kan inte förklara hur det känns, jag får inte ut det i ord.
"...veta att jag räcker till"
