eemly

Det var bokstavligt talat år & dagar sedan jag skrev ett blogginlägg, men de senaste dagarna har jag saknat det, har behövt någonstans att få ur mig alla känslor. Under den tiden jag tagit ledigt från bloggandet har mina känslor varit i princip domsamma från dag till dag, nu börjar dom svacka igen & jag förstår fasiken inte varför. Det har varit såhär en stor del av mitt liv, en berg & dalbana då jag ena dagen mår perfekt & andra dagen är nere på noll, men under sommaren har jag mått "normalt". Om man kan säga så? Ingenting större har hänt och jag trodde det var över, att jag hade växt ifrån det eller något liknande. Men man ska inte ta ut segern i förskott, jag fick ett bakslag, det kommer tydligen fortfarande i perioder.
Utöver allting så försöker jag & Christoffer reda ut vårat förhållande, & det tar på krafterna rejält. Det har varit både andra och tredje världskriget mellan oss, senast hemma hos honom. Glas & mobiler flög åt alla håll, elaka ord kastade vi ur oss, sånt här tar på en, fyfan. Trots att jag lägger ner både kropp & själ så känns det trögt, vart är allt det där perfekta vi hade förr, det som skulle kunna få vilket annan person som helst att vrida sig av avundsjuka ?! Det har hänt mycket, & jag har har hört från många håll att det kanske vore dags att gå vidare, men vi försökte, i ett halv år utan varandra i våras. Men resultatet var alldelles för uppenbart, jag dras till honom som ett bi dras till en blomma. Trots att man vet att det är fel, har det aldrig kännts så rätt som när jag äntligen efter en otrolig längtan återigen fick ligga i hans famn. Han är den som får mig mest lycklig, men också den som fått mig att gråta flest gånger. Vi fortsätter såhär, får se om det går framåt, to be continued...



Förövrigt har jag börjat läsa på Komvux nu, Matematik C, för att sedan ta mig in på Universitetet & läsa vidare inom Företagsekonomi. Känner mig som en riktig BusinessWomen när jag kommer gående till skolan med min supersize väska på axeln fullproppad med böcker, miniräknare , linjaler, pennskrin & ja gud vet allt. Jag trivs, riktigt ordentligt och det är en lättnad. Sedan har jag även jobbat i princip hela sommaren och timlönen på Momentum är inte att leka med, så jag har en hel del undansparat så jag klarar mig fint under hösten. Har även varit & sökt extrajobb på posten då mammas kompis jobbar där och tyckte jag skulle försöka. Wellwell det är ju alltid nått.
Nu är hösten på ingång och det gör mig ingenting alls, jag älskar hösten & har alltid gjort. Mysigt som attan när löven faller, när regnet piskar mot rutan när man krupit ner under täcket på kvällarna. När man får dra på sig varma stickade tröjor och vandra ut i kvällens mörker då stjärnorna lyser som klarast, nej att hösten är här gör mig inte ett dugg. Att jag och Elin har planerat utgång på lördag är även det något att se fram emot, dom bästa kvällarna ute har jag haft med henne, kvällen kan inte bli misslyckad.

Mina humörsvängningar vill jag snart få ett slut på, känner mig så förbannat onormal. Saker mal runt i min skalle som andra inte ägnar en tanke på, att känna sig otillräcklig är en känsla jag vant mig vid. Mamma försöker förstå, så gott hon kan, men jag kan inte förklara hur det känns, jag får inte ut det i ord.
"...veta att jag räcker till"