KärlekKärlek
Jag är hemma nu, i Karlstad igen, trött & sliten med krasslig hals och skrapsår på kinden, men med en digitalkamera full av minnen. Den här veckan har varit en av dom underbaraste i mitt 20 år långa liv, jag har umgåtts med tre av dom mest värdefulla personer och vi har haft så otroligt kul och mysigt. Jag behövde det här mer än någonsin nu, få leva varje dag till fullo. Vi har gjort varje minut värdefull, vi hyrde snowblades och gled nedför backar täckta av snö med solen i ögonen och frostbitna kinder. För att sedan värma oss intog vi bastun, vi smörjde in våra ansikten med ansiktsmasker och hade inpackning i håret, rena & fräscha la vi sedan en make och drog på oss någon snygg outfit för att gå ut & göra Sälen osäkert. Vi har hamnat på diverse galna fester och nattklubben HC va definitivt en krydda i tillvaron. Igår slog vi på stort och gick ut och åt på en fin restaurang, god mat och den iskalla ölen var pricken över i. På kvällen gick vi till HC och såg Marie Picasso, är inte direkt något vidare fan av henne men vi hade med oss trevligt sällskap så det var kul ändå. Jag har skrattat så jag vikit mig dubbel ett antal gånger och på nätterna tog vi våra stjärtlappar och sprang halvvägs uppför slalombacken för att sedan slänga oss iväg och hoppas på att inte slira in i en gran eller liknande. Citatet under hela veckan löd: " Vi ska leva som om morgondagen inte fanns ". Och det har vi verkligen gjort.
Ditvägen:
Paus i Malung, storhandel på Ica:
Det blev kalas första kvällen:
Klockan 03.08 på natten, väl hemma efter en tur på HC är Angelica & jag taggade för stjärtlapp:
Dagen efter kanske inte lika pigga dock:
Strålande solsken gjorde att vi begedde oss utåt, jag & Johanna gick även och letade efter hennes sko som hon hade söpit bort kvällen innan:
Kvällen gick ännu en gång i alkoholens tecken, förfest på rummet innan vi åkte till Lindvallen:
Vi var faktiskt även i backen:
Hemmåt igen:
Sälen 08 går inte att beskriva med ord, det måste upplevas.
Älskar er
Ditvägen:
Paus i Malung, storhandel på Ica:
Det blev kalas första kvällen:
Klockan 03.08 på natten, väl hemma efter en tur på HC är Angelica & jag taggade för stjärtlapp:
Dagen efter kanske inte lika pigga dock:
Strålande solsken gjorde att vi begedde oss utåt, jag & Johanna gick även och letade efter hennes sko som hon hade söpit bort kvällen innan:
Kvällen gick ännu en gång i alkoholens tecken, förfest på rummet innan vi åkte till Lindvallen:
Vi var faktiskt även i backen:
Hemmåt igen:
Sälen 08 går inte att beskriva med ord, det måste upplevas.
Älskar er
On our way
Igår, fick en digitalkamera av pappa vilket va perfekt så jag kan knäppa lite kort i Sälen och föreviga våra minnen under veckan. Igår var vi på Arena, en hel drös, och jag hade riktigt kul faktiskt, bästa kvällen på länge. Nu sitter jag och väntar på att mina fjälltoppsflickor som ska komma och hämta upp mig, ha en bra vecka.
Baby
Baby
Ensam är stark?
Igår, åkte in till stan på lunchen och mötta upp Johanna för lite shopping, inhandlade den bruna skinnjackan jag sett dagen innan sedan fick jag nöja mig. Kommer gå åt en del pengar i veckan till Sälen som sagt. Efter praktiken hämtade Mattias upp mig och det bar av till bergvik för att inhandla dricka, på vägen hem blev vi sedan hungriga och svängde förbi Mc´donalds. Dubblecheese är fruktansvärt god, smart på så sätt att jag faktiskt inte behöver be om mer ost. Under våran paus på Mc´donalds kom vi in på samtalsämnen som jag är glad att du kan berätta för mig, jag finns här och lyssnar det vet du vännen. Kvällen blev lugn, såg A lot like Love klockan 21.00 och som jag förutspådde var jag ett riktigt nervvrak i slutet av filmen när dom äntligen hittade varandra, Jag ? Kär i kärleken ?!
Idag, ska snart med mami till Bergvik och möta upp Elin för att inhandla gåvor till våra födelsedagsbarn, ikväll blir det alltså utgång.
Herregud varför bryr jag mig?
Jag vill stänga av helt, & känna ingenting alls, för någon, någonsin ?! Jag vill resa mig upp och känna att jag kan stå på egna ben, att jag inte behöver någon som tar hand om mig. Jag behöver inte det. Jag saknar mitt gamla jag, den självständiga, stabila tjejen som tog sig an saker på egen hand. Jag är själv imponerad över vilken styrka jag utstrålade, nu för tiden känner jag mig mest liten och ensam... Jag söker närhet och bekräftelse när jag i själva verket faktiskt bara vill vara för mig själv just nu, men jag kan inte förneka att jag fortfarande bryr mig. Ibland känner jag den där svarta känslan i hjärtat som nästan kan få mig att klättra på väggar, jag försöker såklart dölja det inför dig men inombords exploderar jag.
Jag ska ta tag i mitt liv nu, visa både mig själv och andra att jag kan ta mig upp och stå på egna ben utan att någon behöver hålla i mig. Jag behöver inte vara liten och obetydlig bara för att jag för tillfället tar mig fram i livet på egen hand, först då när jag har tagit tag i mina egna problem och kan ta hand om mig själv så kan jag ta hand om och älska någon annan.
Idag, ska snart med mami till Bergvik och möta upp Elin för att inhandla gåvor till våra födelsedagsbarn, ikväll blir det alltså utgång.
Herregud varför bryr jag mig?Jag vill stänga av helt, & känna ingenting alls, för någon, någonsin ?! Jag vill resa mig upp och känna att jag kan stå på egna ben, att jag inte behöver någon som tar hand om mig. Jag behöver inte det. Jag saknar mitt gamla jag, den självständiga, stabila tjejen som tog sig an saker på egen hand. Jag är själv imponerad över vilken styrka jag utstrålade, nu för tiden känner jag mig mest liten och ensam... Jag söker närhet och bekräftelse när jag i själva verket faktiskt bara vill vara för mig själv just nu, men jag kan inte förneka att jag fortfarande bryr mig. Ibland känner jag den där svarta känslan i hjärtat som nästan kan få mig att klättra på väggar, jag försöker såklart dölja det inför dig men inombords exploderar jag.
Jag ska ta tag i mitt liv nu, visa både mig själv och andra att jag kan ta mig upp och stå på egna ben utan att någon behöver hålla i mig. Jag behöver inte vara liten och obetydlig bara för att jag för tillfället tar mig fram i livet på egen hand, först då när jag har tagit tag i mina egna problem och kan ta hand om mig själv så kan jag ta hand om och älska någon annan.
Happy Birthday
Idag, praktik som vanligt. Hann faktiskt in till stan en sväng på lunchen och hittade en jacka jag la undan, får ta en tur förbi där imorn och köpa den. Jag har något sorts behov, ser jag något jag bara måste ha så kliar det i fingertopparna till jag inhandlat vad jag spanat in och detta plagg dinglar vackert upphängt i min garderob tillsammans med mycket annat som faktiskt nästan aldrig kommer till använding iallafall, tyvärr. Jag och Elin är överens på den punkten, en nyinköpt outfit kan förgylla en riktigt grå & deppig dag, antar att det kanske blivit för mycket sådana på senaste tiden.
Helgen, imorgon blir det en myskväll framför tv:n med mami & papi. Det skulle gå någon typiskt romantisk film klockan nio imorgon och jag är en riktig mes när det gäller sådant, jag snyftar ordenligt när sista filmkyssen kommer och man vet att dom kommer leva lyckliga i alla sina dagar. På lördag ska jag möta upp Elin på Bergvik och styra lite ärenden inför kvällen för vi har nämligen två födelsedagsbarn till helgen. Eller rättare sagt Theo fyller år idag, Grattis vännen, & Johanna på lördag men vi slog ihop det ,smarta som vi är, & slår till på stort på lördag för båda två. På söndag bär det ju sen som sagt var av till Sälen.
Jag vrider & vänder mig av saknad, men jag vet inte riktigt vad det är jag saknar? Jag vet att vissa låtar sätter igång tankesystemet och minnen rullar upp som man försökt begrava i det inre. På något konstigt sätt så är allting nästan precis som det alltid har varit, men ändå är ingenting som det brukar. Vi kan välja att fortsätta, tillsammans, men det är långt ifrån som det var då. Och hur vi än försöker och hur vi än hoppas ser jag inget ljus i tunneln, de månader av obeskrivlig lycka kommer nog aldrig tillbaka ?! Vi hade något då, som vi inte har längre, förtroende för varandra ? Kanske. Trots att man inte ska blicka bakåt så förmår jag mig inte att glömma, sommaren07 innehöll inte ett fel.
Dj Zitkus - You´re my angel
Helgen, imorgon blir det en myskväll framför tv:n med mami & papi. Det skulle gå någon typiskt romantisk film klockan nio imorgon och jag är en riktig mes när det gäller sådant, jag snyftar ordenligt när sista filmkyssen kommer och man vet att dom kommer leva lyckliga i alla sina dagar. På lördag ska jag möta upp Elin på Bergvik och styra lite ärenden inför kvällen för vi har nämligen två födelsedagsbarn till helgen. Eller rättare sagt Theo fyller år idag, Grattis vännen, & Johanna på lördag men vi slog ihop det ,smarta som vi är, & slår till på stort på lördag för båda två. På söndag bär det ju sen som sagt var av till Sälen.
Jag vrider & vänder mig av saknad, men jag vet inte riktigt vad det är jag saknar? Jag vet att vissa låtar sätter igång tankesystemet och minnen rullar upp som man försökt begrava i det inre. På något konstigt sätt så är allting nästan precis som det alltid har varit, men ändå är ingenting som det brukar. Vi kan välja att fortsätta, tillsammans, men det är långt ifrån som det var då. Och hur vi än försöker och hur vi än hoppas ser jag inget ljus i tunneln, de månader av obeskrivlig lycka kommer nog aldrig tillbaka ?! Vi hade något då, som vi inte har längre, förtroende för varandra ? Kanske. Trots att man inte ska blicka bakåt så förmår jag mig inte att glömma, sommaren07 innehöll inte ett fel.
Dj Zitkus - You´re my angel
Sälen here we come.
Igår, helt vanlig, grå dag i skolan. Jag, Angelica och Johanna hade parkerat oss i cafeterian då vi kom in på småprat om vad vi skulle kunna hitta på under sportlovet. Vi va alla tre överens om att vi ville göra något extra nu innan studenten då vi efter skolan antagligen kan se oss i stjärnorna efter alla dessa härliga lov. Allt från utekväll i Göteborg till besök på Harrys i Säffle kom på tal. Men vart åker man på sportlovet om man är från Karlstad, där vi inte haft nästan någon snö under hela vintern & bara längtar efter rosenröda kinder, snowboard & frisk luft, Sälen såklart! Även Madde var ruggigt eggad. Dock blev det inte allt för mycket fortsatt prat om det & jag antog att det skulle bli som alla andra resor man planerat, det rinner ut i sanden. 19.21 igår kväll damp ett sms ner i min mobil från Johanna: "Pack your belongings girl, sälen blir till veckan".
Nu har vi hyrt bil från Statoil som är vårat färdmedel mellan nu på Söndag 13.00 och Fredag 13.00, vi ska bo i Johannas familjs lägenhet på Högfjällshotellet & våran bil kommer vara packad med termobyxor, snowboard, fyra tjejer & alkohol. Guldvärt sportlov.
Idag, våra studentmössar hade kommit och ivriga som småbarn på julafton slet vi upp lådorna. Det skulle prövas och speglas och även Angelicas champangeglas var på plats i hennes hand, tomt dock. Efter skolan mötte jag upp Line en sväng på stan, eftersom vi inte sett varandra på ett bra tag pratades det mer på denna ca halvtimmen än vad jag gjort på hela dagen. Nu ska jag ta tag i min skrivuppgift i religion som ska lämnas in imorgon. Sedan blir klockan 20.00 & det är tisdag idag vilket betyder Gossip girl. Ikväll ska jag krypa ner i sängen med täcket virat flera varv runt mig och slå en pling till Christoffer, älskar att prata med honom precis innan läggdags.
Färdmedel som heter duga ?!...
Nu har vi hyrt bil från Statoil som är vårat färdmedel mellan nu på Söndag 13.00 och Fredag 13.00, vi ska bo i Johannas familjs lägenhet på Högfjällshotellet & våran bil kommer vara packad med termobyxor, snowboard, fyra tjejer & alkohol. Guldvärt sportlov.
Idag, våra studentmössar hade kommit och ivriga som småbarn på julafton slet vi upp lådorna. Det skulle prövas och speglas och även Angelicas champangeglas var på plats i hennes hand, tomt dock. Efter skolan mötte jag upp Line en sväng på stan, eftersom vi inte sett varandra på ett bra tag pratades det mer på denna ca halvtimmen än vad jag gjort på hela dagen. Nu ska jag ta tag i min skrivuppgift i religion som ska lämnas in imorgon. Sedan blir klockan 20.00 & det är tisdag idag vilket betyder Gossip girl. Ikväll ska jag krypa ner i sängen med täcket virat flera varv runt mig och slå en pling till Christoffer, älskar att prata med honom precis innan läggdags.
Färdmedel som heter duga ?!...
I got a life on my own
I have to be on my own sometimes
I have to stand on my own two feet's...
I have to be on my own sometimes
I have to stand on my own two feet's...
Is this for real?
Just nu har jag en otrolig panik, tankar snurrar runt i huvudet & en enda fråga ligger & skaver:
"herregud, vad har jag gjort?". Jag är så rädd, så förbannat rädd, valde jag fel väg nu ? Jag är rädd att jag gjorde fel val och nu kommer få känna av den jobbigaste känslan av dom alla, saknad. Redan nu finns en konstig spänning mellan oss, som om allt det vi delade tillsammans aldrig har funnits. Vi var så rätt du och jag, tillsammans, jag var så otroligt kär. Kär i dig & allt runt omkring dig, jag förstår inte hur jag kunde låta misstag på misstag få förstöra något som var så bra. Det känns som om det var igår, jag satt här och precis hade träffat dig:
"wonderful reality...
som elin säger, "naaaw" : ) ah det va helt underbart.
and now what ? jag vet inte... nu är det lite frågetecken här & där,
men det visar sig, med tiden,
man vet att man är kär, när verkligheten är bättre än drömmarna...
2007-jul-08 @ 22:14 "
Så mycket man byggde upp, så mycket som rasade på bara några minuter. Så många drömmar som suddas ut, som inte längre har någon mening. Där ser man hur bråk & tjaffs kan ta död på en kärlek som jag trodde skulle kunna ta oss igenom de svåraste situationer. Tillbaka på ruta ett...
Helgen, fredagen blev relativt lugn, va ner till Score en sväng med Elin & träffade på några bekanta ansikten. Igår hälsade jag och Elin på hemma hos Alex innan jag, Alex, Elin, Theo och Glenn styrde mot Malin, melodifestivalen och dricka. Johanna och Angelica var även där och dom va på topp redan runt 8 snåret. Jag var otroligt trött och råkade vid 3 tiden somna till en sväng i Malins soffa, jag var inte ensam för när jag sedan vaknade låg även dom andra och sov. Men kvart över 4 styrde jag och Elin hem till henne, trötta och hungriga, sängen har aldrig varit skönare.
Jag behöver tid, för mig själv... 
Alla hjärtans dag
När jag vaknade hos Elin imorse hade jag i ärlighetens namn faktiskt glömt bort att det var idag. Dock har jag inte gjort någonting som får mig att känna att detta är en av de mysigaste dagarna på året, förutom att vakna klockan 11.00 i närheten av en av dom jag älskar mest det betyder faktiskt något. Annars ser resten av dagan relativt normal ut, om inte mami hittat på något speciellt vilket hon ofta brukar göra på Alla hjärtans dag.
Till skillnad från många andra tycker jag om den här dagen, att fira den ensam eller ej spelar ingen större roll den är fortfarande grymt mysig, mysigare tillsammans med någon speciell men vad gör man?! Lyckades faktiskt ändå få en ros i brevlådan idag, vet dock inte från vem, i vilket fall var det gulligt gjort, tack. Nu ska jag nog ta mig en långpromenad medan solen fortfarande är uppe, sedan ta en riktigt skön dusch med diverse peelingkrämer och oljor, för att sedan krypa ner i soffan tillsammans med mami, papi och Johan senare i kväll. Så får det bli.
Igår, 21.30 satte jag mig på bussen mot Elin. Väl där hade hon redan varit till OK och inhandlat coca cola, cheezballs och en skräckfilm. Efter filmen var vi fortfarande ovanligt pigga och knäckte ett och annat samtal till personer i våran omgivning, ca klockan två ringde mobilen och en viss Mr.oskarsson tyckte han var busig och ringde för att väcka oss. Osis för honom var vi fortfarande vakna, två timmar senare efter massa skratt och efter att jag både lyckats trilla ur sängen och få Elins mobil inpetad i ögat var vi alla tre för trötta för att fortsätta stri så vi sa godnatt till Theo och la oss för att sova.
Trots allt som händer, så upptar du
fortfarande ofta mina tankar
Christoffer
Spelas just nu:
Talib Kweli - Ms. Hill
Lenny Kravitz - Again
Till skillnad från många andra tycker jag om den här dagen, att fira den ensam eller ej spelar ingen större roll den är fortfarande grymt mysig, mysigare tillsammans med någon speciell men vad gör man?! Lyckades faktiskt ändå få en ros i brevlådan idag, vet dock inte från vem, i vilket fall var det gulligt gjort, tack. Nu ska jag nog ta mig en långpromenad medan solen fortfarande är uppe, sedan ta en riktigt skön dusch med diverse peelingkrämer och oljor, för att sedan krypa ner i soffan tillsammans med mami, papi och Johan senare i kväll. Så får det bli.
Igår, 21.30 satte jag mig på bussen mot Elin. Väl där hade hon redan varit till OK och inhandlat coca cola, cheezballs och en skräckfilm. Efter filmen var vi fortfarande ovanligt pigga och knäckte ett och annat samtal till personer i våran omgivning, ca klockan två ringde mobilen och en viss Mr.oskarsson tyckte han var busig och ringde för att väcka oss. Osis för honom var vi fortfarande vakna, två timmar senare efter massa skratt och efter att jag både lyckats trilla ur sängen och få Elins mobil inpetad i ögat var vi alla tre för trötta för att fortsätta stri så vi sa godnatt till Theo och la oss för att sova.
Trots allt som händer, så upptar du
fortfarande ofta mina tankar
Christoffer
Spelas just nu:
Talib Kweli - Ms. Hill
Lenny Kravitz - Again
Breakdown
Igår klarade jag inte mer, jag bröt ihop totalt.
Klockan 21.00 satt jag i soffan i väntan på Armageddon, förstår inte varför jag ska envisas med att se den filmen när jag ändå inte klarar av det, men den är så grymt bra. Och ja, töntigt eller ej, så beter jag mig som om det vore jag i den där filmen. Något deppigare tänkte jag efteråt inta sängen för att sova, men så blev inte fallet. Allt blev totalt fel, efter någon timme & en heldel hårda ord klarade inte mina nerver längre, allt som lagrats upp i mitt inre exploderade som en bomb, från klarblå himmel ungefär. Helt oväntat visade jag mig själv att jag hade mer känslor & att jag var mer kluven än vad jag tidigare trott. Gång på gång fick jag höra att:
"Jag har aldrig mött en tjej som fan är totalt iskall rakt igenom, kan du ens gråta du Emelie?"
eller
"Jag tyckte att jag var en sådan som inte brydde mig speciellt mycket, men du tar priset, helt totalt obrydd om allting, det ordnar sig eller hur ? Är det så du tänker?"
Du har fortfarande inte förstått någonting. Trots att jag förklarat gång på gång får du mig att framstå som någon jäkla robot utan hjärta & själ överhuvudtaget. I vilket fall blev allt detta för mycket just då, det efterlängtade nervsammanbrottet kom tillslut. Halv fyra imorse somnade jag äntligen, utmattad i hela kroppen.
Idag, vaknade av att solen lyste. Satte mig för en stund ute på baksidan med mami och kände hur solen värmde ansiktet, jag vill ha sommar nu ! Mådde dock relativt bra efter gårdagen, va nog ganska nödvändigt att äntligen fått ur sig allt. Sedan åkte mamma till jobbet & jag ska precis ta tag i min inlämning i religion som ska va inne nästa vecka. Ikväll ska vi till skolan en stund för föräldramöte, sedan ska jag tillbringa natten hos Elin.
Sommarsommar
Klockan 21.00 satt jag i soffan i väntan på Armageddon, förstår inte varför jag ska envisas med att se den filmen när jag ändå inte klarar av det, men den är så grymt bra. Och ja, töntigt eller ej, så beter jag mig som om det vore jag i den där filmen. Något deppigare tänkte jag efteråt inta sängen för att sova, men så blev inte fallet. Allt blev totalt fel, efter någon timme & en heldel hårda ord klarade inte mina nerver längre, allt som lagrats upp i mitt inre exploderade som en bomb, från klarblå himmel ungefär. Helt oväntat visade jag mig själv att jag hade mer känslor & att jag var mer kluven än vad jag tidigare trott. Gång på gång fick jag höra att:
"Jag har aldrig mött en tjej som fan är totalt iskall rakt igenom, kan du ens gråta du Emelie?"
eller
"Jag tyckte att jag var en sådan som inte brydde mig speciellt mycket, men du tar priset, helt totalt obrydd om allting, det ordnar sig eller hur ? Är det så du tänker?"
Du har fortfarande inte förstått någonting. Trots att jag förklarat gång på gång får du mig att framstå som någon jäkla robot utan hjärta & själ överhuvudtaget. I vilket fall blev allt detta för mycket just då, det efterlängtade nervsammanbrottet kom tillslut. Halv fyra imorse somnade jag äntligen, utmattad i hela kroppen.
Idag, vaknade av att solen lyste. Satte mig för en stund ute på baksidan med mami och kände hur solen värmde ansiktet, jag vill ha sommar nu ! Mådde dock relativt bra efter gårdagen, va nog ganska nödvändigt att äntligen fått ur sig allt. Sedan åkte mamma till jobbet & jag ska precis ta tag i min inlämning i religion som ska va inne nästa vecka. Ikväll ska vi till skolan en stund för föräldramöte, sedan ska jag tillbringa natten hos Elin.
Sommarsommar
Bänkad framför tv:n.
Hittills har jag haft en otroligt skön vecka, ledig igår som sagt så jag tog en sväng in till stan för att inhandla en bodylotion och en maskara. En coca cola blev det också för att släcka törsten, jag börjar bli smått orolig över mitt coca cola drickande, det blir nämligen fler sådana längre fram i inlägget.
Idag, jag skulle möta upp Johanna utanför Sundstagymnasiet klockan 10 imorse. Denna veckan har eleverna där satt ihop en musikal, Trollkaren från Oz, & vi frisörer ska vara med & sminka dom som behöver hjälp. Dock förstår jag inte varför, teater smink kan jag inte överhuvudtaget men vi kletade på ,överdrivet mycket, som vi fick berättat för oss att vi skulle. & under dessa timmar i sminkrummet lyckades jag klunka två burkar coca cola till. Helvete ! Kan höra mamis kloka ord i bakhuvudet som den stjärntandläkare hon är, "Tänk på tänderna... !!". Tog sedan en snabbvisit hem för att hämta mina böckar inför trafikskolan, sista lektionen idag & nu är jag på G för körkort. Spenderade lite av min tid här i väntan på att Gossip Girl ska börja, ikväll är det även en guldfilm på tv:n Armageddon, inte ett öga torrt.
Partynerverna spritter i kroppen, inte bara på mig utan även på det såkallade Järngänget som Angelica kallade det. Tyvärr tror jag inte det blir mycket till festande i helgen, men nästa helg har vi många födelsedagar att fira så vi får planera inför det.
Btw, nu är jag sent ute, har använt det ett tag redan nu men för er som ännu inte testat, prova Dust it, finns att köpa på frisörsalong & att informera om bra produkter är väll det jag finns till för antar jag. OBS ! använd inte varje dag då det kan vara svårt att tvätta ur & på så sätt kan lägga sig som ett lager i hårbotten. Men behöver man volym då & då så är det guld.
Jag börjar klarna i huvudet, jag börjar kunna se framför mig vad jag behöver och inte behöver just nu. Jag behöver tid för mig själv & mina tankar, & för att någonsin kunna ta mig ur det här så behöver jag allt annat än problem från någon annans håll än mitt eget. + att jag har insett att jag mår bra av dom du alltid vill tjaffsa över, tyvärr. Det är snart nu eller aldrig, dags att fokusera och göra ett val, jag kan inte hålla på såhär förevigt. Jag önskar att livet vore lättare, att alla val vore lättare. Men nu är det som det är och det enda man kan göra är att följa sina instinkter. Hjärtat säger ja, men hjärnan säger nej.
Idag, jag skulle möta upp Johanna utanför Sundstagymnasiet klockan 10 imorse. Denna veckan har eleverna där satt ihop en musikal, Trollkaren från Oz, & vi frisörer ska vara med & sminka dom som behöver hjälp. Dock förstår jag inte varför, teater smink kan jag inte överhuvudtaget men vi kletade på ,överdrivet mycket, som vi fick berättat för oss att vi skulle. & under dessa timmar i sminkrummet lyckades jag klunka två burkar coca cola till. Helvete ! Kan höra mamis kloka ord i bakhuvudet som den stjärntandläkare hon är, "Tänk på tänderna... !!". Tog sedan en snabbvisit hem för att hämta mina böckar inför trafikskolan, sista lektionen idag & nu är jag på G för körkort. Spenderade lite av min tid här i väntan på att Gossip Girl ska börja, ikväll är det även en guldfilm på tv:n Armageddon, inte ett öga torrt.
Partynerverna spritter i kroppen, inte bara på mig utan även på det såkallade Järngänget som Angelica kallade det. Tyvärr tror jag inte det blir mycket till festande i helgen, men nästa helg har vi många födelsedagar att fira så vi får planera inför det.
Btw, nu är jag sent ute, har använt det ett tag redan nu men för er som ännu inte testat, prova Dust it, finns att köpa på frisörsalong & att informera om bra produkter är väll det jag finns till för antar jag. OBS ! använd inte varje dag då det kan vara svårt att tvätta ur & på så sätt kan lägga sig som ett lager i hårbotten. Men behöver man volym då & då så är det guld.
Jag börjar klarna i huvudet, jag börjar kunna se framför mig vad jag behöver och inte behöver just nu. Jag behöver tid för mig själv & mina tankar, & för att någonsin kunna ta mig ur det här så behöver jag allt annat än problem från någon annans håll än mitt eget. + att jag har insett att jag mår bra av dom du alltid vill tjaffsa över, tyvärr. Det är snart nu eller aldrig, dags att fokusera och göra ett val, jag kan inte hålla på såhär förevigt. Jag önskar att livet vore lättare, att alla val vore lättare. Men nu är det som det är och det enda man kan göra är att följa sina instinkter. Hjärtat säger ja, men hjärnan säger nej.
On my way.
Jag mår så fruktansvärt bra i vissa människors närhet, just där & just då ler jag ett 100% ärligt leende
rakt igenom. Varför tillåter jag inte mig själv att må så bra, alltid ? Vissa föddes helt enkelt perfekta, övermänskliga & hur mycket man än letar så finner man inga fel. Sådana människor som jag vet faktiskt vill göra allt för att få mig att skratta, hur kan jag vara en sådan idiot som bara tänker på mig själv i sådana situationer ? Jag går aldrig ut för att såra, jag lovar. Jag blir så förbannad på mig själv, hur jag kan tillåta mig själv att bete mig så, jag är fan inget jävla monster, känslokall & eländig. Nej, jag bryr mig, faktiskt men jag tror jag handlar först & tänker efter sedan, när det är försent.
Jag är inte perfekt, så långt ifrån perfekt, men tillsammans med vissa personer blir jag en bättre människa, sådana som ger mig den frihet jag behöver men i slutändan återvänder jag ändå, för jag känner mig trygg där.
Jag har gjort otroligt mycket fel den senaste tiden. Men jag tror det ligger mer än ett svin till människa bakom det, det blev för mycket småbråk som tärde på allt vi hade, något förstörde det perfekta vi hade byggt upp. I andras ögon var vi perfekta, men under ytan blev det värre & värre. Förlåt älskling. Du är värd mer.
Jag ska ta dag för dag nu, bygga upp allt det trasiga runt omkring. Börja om på ruta ett, jag känner mig ganska stark konstigt nog, med tanke på alla motgångar för tillfället. Jag vill börja om på nytt, nu ska inget få gå fel, behöver bara reda ut först & främst åt vilket håll jag ska gå.
Veckan, kunde inte komma mer lägligt då jag behöver få tid för mig själv. Jag är ledig måndag, onsdag & torsdag. Dom dagarna ska jag bara se till att njuta av fullt ut. Imorgon tänkte jag ta mig en sväng in till stan & sätta sprätt på lite pengar, om jag hittar något. Ska även tillbringa så mycket tid som möjligt med Elin under veckan, övernattning står på schemat.
"Vilket håll du än går, så följer jag med..."?
rakt igenom. Varför tillåter jag inte mig själv att må så bra, alltid ? Vissa föddes helt enkelt perfekta, övermänskliga & hur mycket man än letar så finner man inga fel. Sådana människor som jag vet faktiskt vill göra allt för att få mig att skratta, hur kan jag vara en sådan idiot som bara tänker på mig själv i sådana situationer ? Jag går aldrig ut för att såra, jag lovar. Jag blir så förbannad på mig själv, hur jag kan tillåta mig själv att bete mig så, jag är fan inget jävla monster, känslokall & eländig. Nej, jag bryr mig, faktiskt men jag tror jag handlar först & tänker efter sedan, när det är försent.
Jag är inte perfekt, så långt ifrån perfekt, men tillsammans med vissa personer blir jag en bättre människa, sådana som ger mig den frihet jag behöver men i slutändan återvänder jag ändå, för jag känner mig trygg där.
Jag har gjort otroligt mycket fel den senaste tiden. Men jag tror det ligger mer än ett svin till människa bakom det, det blev för mycket småbråk som tärde på allt vi hade, något förstörde det perfekta vi hade byggt upp. I andras ögon var vi perfekta, men under ytan blev det värre & värre. Förlåt älskling. Du är värd mer.
Jag ska ta dag för dag nu, bygga upp allt det trasiga runt omkring. Börja om på ruta ett, jag känner mig ganska stark konstigt nog, med tanke på alla motgångar för tillfället. Jag vill börja om på nytt, nu ska inget få gå fel, behöver bara reda ut först & främst åt vilket håll jag ska gå.
Veckan, kunde inte komma mer lägligt då jag behöver få tid för mig själv. Jag är ledig måndag, onsdag & torsdag. Dom dagarna ska jag bara se till att njuta av fullt ut. Imorgon tänkte jag ta mig en sväng in till stan & sätta sprätt på lite pengar, om jag hittar något. Ska även tillbringa så mycket tid som möjligt med Elin under veckan, övernattning står på schemat.
"Vilket håll du än går, så följer jag med..."?
Spontant balklänningsköp
Idag, jag vaknade runt halv tolv snåret, låg kvar i sängen ett tag till för att sedan komma på att jag skulle möta mami i stan halv 1. Nu blev det bråttom, sprang fram och tillbaka som en yr höna, höll min tallrik med fil och musli i ena handen medan jag försökte få på mig kläderna med andra. Sedan bar det av till bussen, som förövrigt var sen som vanligt.
Väl i stan tittade vi in på Rum&Kök och jag hittade genast en ljuslykta och en röd skål som fick följa med hem. Efter det styrde vi mot våxnäs för att storhandla mat, påväg dit passerade vi Klädtjänst och fick syn på alla balklänningar i skyltfönstret. Jag hade redan spekulerat över några på internet, framförallt en brun, men det skadade ju inte att titta, damen inne i affären var väldigt trevlig & serviceinriktad, hon slängde ett öga på mig, försvann sedan iväg för att komma tillbaka med en vacker olivgrön klänning med rosett i midjan. Och kan ni tänka er, den satt som gjutet!
Jag strålade med hela ansiktet och hon sa det att:
"Jag visste att olivgrön var din färg, det är inte många som kan bära upp en grön klänning, men kan man det ska man slå till direkt"
Wellwell, så var det slutdiskuterat. Jag blir olivgrön på balen.
Senare ikväll ska jag möta upp med marika, ska sätta saxen i hennes mammas hår. Första gången hon vågar låta mig göra det, & pga det blir jag lite nervös vilket jag aldrig är annars. Sedan ville Marika att vi skulle ta en sväng i hennes bil, men det blir en tidig kväll, praktiken kallar imorn.
Idag känner jag mig bättre, mycket glader & piggare. Jag hoppas detta håller i sig.
Dock är tankarna någon helt annanstans än var dom borde vara...
Schizo ?!
Ja nu var jag här igen, det känns som om alla inlägg blir mer och mer enformiga men just nu har jag mer känslor inom mig än vad jag har haft under alla mina snart 20 år, allt jag upplever ger mig panik för tillfället.
På dagarna ler jag, skrattar, pratar & är i princip den Emelie jag alltid varit, den som alla mina vänner känner till. Men när jag kommer hem är jag jordens nervvrak, det är inte så att jag gråter och skriker (även om det skulle kännas otroligt skönt att få göra) , nej jag är lugn och sansad men inom mig krigar jag mot mig själv. Har ni kännt någon gång att alla delar och tankar inom er snurrar runt, att ni grubblar och tänker men när ni ska försöka förklara det i ord kommer det inte fram på rätt sätt?
Inom mig sker något slags uppror, jag står mellan olika dilemman och jag har inget svar på vad jag vill med någonting överhuvudtaget. Just nu är jag så mycket tröttare än vanligt, trots att dagarna inte består av något speciellt stupar jag isäng helt slutkörd på kvällen ändå. För att sedan få vakna och upptäcka att 100 tankar till nyss satte igång hjärnan på nytt.
Herregud jag kommer flippa ur totalt snart.
Och jag vet & jag får höra att jag har människor runt omkring som lyssnar, som håller om och torkar mina tårar om så behövs. Och trots att jag vet att jag skulle behöva få prata, så har jag aldrig varit en sådan person som berättar om alla problem som existerar. Trots att jag just nu sitter och skriver om det till alla som vill läsa, så har jag så fruktansvärt svårt att sätta mig ner med någon och få ur mig sådant som tynger mig. + att hur jag än skulle försöka skulle ni aldrig förstå iallafall, det gör jag inte själv.
Idag, jag fick träffa älsklingsElin en snabbis över en baguette på stan. Jag fick ur mig förvånansvärt mycket om hur allt ligger till just nu, & hon förstår, det visste jag trots allt att hon skulle göra. Sedan bar det av till trafikskolan för en teorilektion om landsvägskörning och viltolyckor. Jag känner redan nu att min död kommer ske genom en trafikolycka, jag har en tendens av att titta ner på växelspaken läänge när jag ska växla, vilket leder till att jag snart är på vänster sida av vägen och far fram. Pappa kallsvettas.
Efteråt skyndade jag mig hemmåt för att hinna bänka mig framför tv:n lagom till Gossip Girl, just nu en av mina favoritsysselsättningar. Det blev en underbar Tisdag.
Imorn, som sagt ledig vilket ledde till att jag & mami ska ta en heldag på stan med lite shopping, för att sedan hitta något mysigt ställe där vi kan få i oss något gott att äta. Sedan blir det till att umgås lite med Marika, vilket var länge sedan nu.
Iskall? Läser du det här kommer du förstå,
jag bryr mig mer än vad du tror...
På dagarna ler jag, skrattar, pratar & är i princip den Emelie jag alltid varit, den som alla mina vänner känner till. Men när jag kommer hem är jag jordens nervvrak, det är inte så att jag gråter och skriker (även om det skulle kännas otroligt skönt att få göra) , nej jag är lugn och sansad men inom mig krigar jag mot mig själv. Har ni kännt någon gång att alla delar och tankar inom er snurrar runt, att ni grubblar och tänker men när ni ska försöka förklara det i ord kommer det inte fram på rätt sätt?
Inom mig sker något slags uppror, jag står mellan olika dilemman och jag har inget svar på vad jag vill med någonting överhuvudtaget. Just nu är jag så mycket tröttare än vanligt, trots att dagarna inte består av något speciellt stupar jag isäng helt slutkörd på kvällen ändå. För att sedan få vakna och upptäcka att 100 tankar till nyss satte igång hjärnan på nytt.
Herregud jag kommer flippa ur totalt snart.
Och jag vet & jag får höra att jag har människor runt omkring som lyssnar, som håller om och torkar mina tårar om så behövs. Och trots att jag vet att jag skulle behöva få prata, så har jag aldrig varit en sådan person som berättar om alla problem som existerar. Trots att jag just nu sitter och skriver om det till alla som vill läsa, så har jag så fruktansvärt svårt att sätta mig ner med någon och få ur mig sådant som tynger mig. + att hur jag än skulle försöka skulle ni aldrig förstå iallafall, det gör jag inte själv.
Idag, jag fick träffa älsklingsElin en snabbis över en baguette på stan. Jag fick ur mig förvånansvärt mycket om hur allt ligger till just nu, & hon förstår, det visste jag trots allt att hon skulle göra. Sedan bar det av till trafikskolan för en teorilektion om landsvägskörning och viltolyckor. Jag känner redan nu att min död kommer ske genom en trafikolycka, jag har en tendens av att titta ner på växelspaken läänge när jag ska växla, vilket leder till att jag snart är på vänster sida av vägen och far fram. Pappa kallsvettas.
Efteråt skyndade jag mig hemmåt för att hinna bänka mig framför tv:n lagom till Gossip Girl, just nu en av mina favoritsysselsättningar. Det blev en underbar Tisdag.
Imorn, som sagt ledig vilket ledde till att jag & mami ska ta en heldag på stan med lite shopping, för att sedan hitta något mysigt ställe där vi kan få i oss något gott att äta. Sedan blir det till att umgås lite med Marika, vilket var länge sedan nu.
Iskall? Läser du det här kommer du förstå,
jag bryr mig mer än vad du tror...
Tack !
You saved my day...
Johannes och Munk berättade igår att de hade läst min blogg och tyckte den var intressant, att jag även fick höra några andra uppmuntrande meningar lyfte hela min dag just då. Tack pojkar
Wishes, spread with the wind.
Att något kan få mig att må så fruktansvärt konstigt, varför går det inte att skaka av sig det, låta det rinna av utan att ta in ett enda ord, glömma alla hånande & elaka kommentarer innan dom ens hinner träffa & smärta till ?! Herregud inget av det jag får höra stämmer, elaka ord haglar över mig trots att mycket av det du tror är något som aldrig har hänt. Varför, när jag äntligen varit bra för första gången på många år, ska jag få skit för det iallafall ?
När jag berättar någonting för dig, lägger du av något hånande ljud som visar att du tycker det jag säger är skrattretande, för bra för att vara jag ungefär. Jag hatar det, jag ser rött vid sådana tillfällen och skulle nästan kunna döda just då.
Idag, jag lyckades få sova ut ända till halv elva. Va ändå obegripligt trött när jag anlände till skolan, kände mig nästan onykter fortfarande, vilket jag antagligen inte var. En lektion på tre timmar gick fort, klippte någon praktikant på skolan. Gick sedan en sväng på stan med Johanna och inhandlade en stickad kofta innan jag åkte hemmåt.
Veckan, inget nytt som vanligt. Förutom att onsdag är en ledig dag då min enda lektion är inställd, jag & mami ska ta en sväng till Rum&Kök och handla upp mitt presentkort jag fick av min praktikchef i julklapp. Söt hon Bettan.
Johänni skickade över ett & annat kort från i lördags, fick även några från festen hos Malin:
Wictorin, Theo, Jag & Aziz har taktiksnack under ölspelet
Angelica & jag har full koll på Guitar Hero
När jag berättar någonting för dig, lägger du av något hånande ljud som visar att du tycker det jag säger är skrattretande, för bra för att vara jag ungefär. Jag hatar det, jag ser rött vid sådana tillfällen och skulle nästan kunna döda just då.
Idag, jag lyckades få sova ut ända till halv elva. Va ändå obegripligt trött när jag anlände till skolan, kände mig nästan onykter fortfarande, vilket jag antagligen inte var. En lektion på tre timmar gick fort, klippte någon praktikant på skolan. Gick sedan en sväng på stan med Johanna och inhandlade en stickad kofta innan jag åkte hemmåt.
Veckan, inget nytt som vanligt. Förutom att onsdag är en ledig dag då min enda lektion är inställd, jag & mami ska ta en sväng till Rum&Kök och handla upp mitt presentkort jag fick av min praktikchef i julklapp. Söt hon Bettan.
Johänni skickade över ett & annat kort från i lördags, fick även några från festen hos Malin:
Wictorin, Theo, Jag & Aziz har taktiksnack under ölspelet Angelica & jag har full koll på Guitar HeroDu har inte en aning...
Du har inte en aning, att jag tänker på dig precis just nu...
Herregud, det blev ju aldrig bättre. Och nu står jag här tillbaka på ruta ett, och mitt liv känns lika katastrof som det gjorde för ganska precis 2 år sedan. Förvirrad, vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här eller vilket håll jag ska gå åt för hamna på rätt spår igen. Jag känner mig liten och ensam, och det är precis som då, jag gör saker för stunden som ändå leder till att jag mår ännu sämre.
Jag behöver kanske lite tid för mig själv, hitta tillbaka till den personen jag var innan, hitta tillbaka till hon som stod stadigt med båda fötterna på jorden. Jag var helt otroligt stark och självständig, det är stor skillnad nu. Hela jag är trasig, och massor av känslor värker i hela mig, dåliga känslor. Det känns hemskt, och det värsta är att jag inte har en aning om hur jag ska komma ur den här svackan. Man känner att man behöver någon, någon som finns där och hjälpar & stöttar, som tar tag i min hand och leder mig i rätt riktning igen. Som somnar med armen runt mig, som får mig att känna mig trygg.
Men jag har bestämt mig för att klara av det här själv, jag behöver kanske vara för mig själv ett tag, och bearbeta alla känslor som jag annars bara brukar skjuta åt sidan, leva som om dom inte fanns.
Snälla låt den här perioden av alla mörka känslor gå fort förbi, jag vill må bra igen.
Helgen, för mycket festande, visst har jag haft kul men har saknat mys framför tv:n med en stor cola och en godispåse. Jag vill inte hamna där igen, med för mycket festande, men jag har en känsla av att mina helger kommer se ut så en tid framöver.
idag, har inte haft ork till någonting. Helt slut efter helgen, & efter allt tänkande och grubblande sov jag några timmar mitt på dagen, vaknade lite mer utvilad och fick i mig lite mat.
Imorn, skola. Börjar dock inte förrän 12.40, och det kom precis lämpligt för jag behöver få sova ut lite. Jag ska bita ihop och klara den här terminen nu trots att jag känner att jag inte bryr mig ett dugg om skolan för tillfället. Men det är inte långt kvar nu, det klarar jag!
Nu då? Är det över på riktigt ? Eller blir det bra igen?
Herregud, det blev ju aldrig bättre. Och nu står jag här tillbaka på ruta ett, och mitt liv känns lika katastrof som det gjorde för ganska precis 2 år sedan. Förvirrad, vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här eller vilket håll jag ska gå åt för hamna på rätt spår igen. Jag känner mig liten och ensam, och det är precis som då, jag gör saker för stunden som ändå leder till att jag mår ännu sämre.
Jag behöver kanske lite tid för mig själv, hitta tillbaka till den personen jag var innan, hitta tillbaka till hon som stod stadigt med båda fötterna på jorden. Jag var helt otroligt stark och självständig, det är stor skillnad nu. Hela jag är trasig, och massor av känslor värker i hela mig, dåliga känslor. Det känns hemskt, och det värsta är att jag inte har en aning om hur jag ska komma ur den här svackan. Man känner att man behöver någon, någon som finns där och hjälpar & stöttar, som tar tag i min hand och leder mig i rätt riktning igen. Som somnar med armen runt mig, som får mig att känna mig trygg.
Men jag har bestämt mig för att klara av det här själv, jag behöver kanske vara för mig själv ett tag, och bearbeta alla känslor som jag annars bara brukar skjuta åt sidan, leva som om dom inte fanns.
Snälla låt den här perioden av alla mörka känslor gå fort förbi, jag vill må bra igen.
Helgen, för mycket festande, visst har jag haft kul men har saknat mys framför tv:n med en stor cola och en godispåse. Jag vill inte hamna där igen, med för mycket festande, men jag har en känsla av att mina helger kommer se ut så en tid framöver.
idag, har inte haft ork till någonting. Helt slut efter helgen, & efter allt tänkande och grubblande sov jag några timmar mitt på dagen, vaknade lite mer utvilad och fick i mig lite mat.
Imorn, skola. Börjar dock inte förrän 12.40, och det kom precis lämpligt för jag behöver få sova ut lite. Jag ska bita ihop och klara den här terminen nu trots att jag känner att jag inte bryr mig ett dugg om skolan för tillfället. Men det är inte långt kvar nu, det klarar jag!
Nu då? Är det över på riktigt ? Eller blir det bra igen?
