Du har inte en aning...
Du har inte en aning, att jag tänker på dig precis just nu...
Herregud, det blev ju aldrig bättre. Och nu står jag här tillbaka på ruta ett, och mitt liv känns lika katastrof som det gjorde för ganska precis 2 år sedan. Förvirrad, vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här eller vilket håll jag ska gå åt för hamna på rätt spår igen. Jag känner mig liten och ensam, och det är precis som då, jag gör saker för stunden som ändå leder till att jag mår ännu sämre.
Jag behöver kanske lite tid för mig själv, hitta tillbaka till den personen jag var innan, hitta tillbaka till hon som stod stadigt med båda fötterna på jorden. Jag var helt otroligt stark och självständig, det är stor skillnad nu. Hela jag är trasig, och massor av känslor värker i hela mig, dåliga känslor. Det känns hemskt, och det värsta är att jag inte har en aning om hur jag ska komma ur den här svackan. Man känner att man behöver någon, någon som finns där och hjälpar & stöttar, som tar tag i min hand och leder mig i rätt riktning igen. Som somnar med armen runt mig, som får mig att känna mig trygg.
Men jag har bestämt mig för att klara av det här själv, jag behöver kanske vara för mig själv ett tag, och bearbeta alla känslor som jag annars bara brukar skjuta åt sidan, leva som om dom inte fanns.
Snälla låt den här perioden av alla mörka känslor gå fort förbi, jag vill må bra igen.
Helgen, för mycket festande, visst har jag haft kul men har saknat mys framför tv:n med en stor cola och en godispåse. Jag vill inte hamna där igen, med för mycket festande, men jag har en känsla av att mina helger kommer se ut så en tid framöver.
idag, har inte haft ork till någonting. Helt slut efter helgen, & efter allt tänkande och grubblande sov jag några timmar mitt på dagen, vaknade lite mer utvilad och fick i mig lite mat.
Imorn, skola. Börjar dock inte förrän 12.40, och det kom precis lämpligt för jag behöver få sova ut lite. Jag ska bita ihop och klara den här terminen nu trots att jag känner att jag inte bryr mig ett dugg om skolan för tillfället. Men det är inte långt kvar nu, det klarar jag!
Nu då? Är det över på riktigt ? Eller blir det bra igen?
Herregud, det blev ju aldrig bättre. Och nu står jag här tillbaka på ruta ett, och mitt liv känns lika katastrof som det gjorde för ganska precis 2 år sedan. Förvirrad, vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det här eller vilket håll jag ska gå åt för hamna på rätt spår igen. Jag känner mig liten och ensam, och det är precis som då, jag gör saker för stunden som ändå leder till att jag mår ännu sämre.
Jag behöver kanske lite tid för mig själv, hitta tillbaka till den personen jag var innan, hitta tillbaka till hon som stod stadigt med båda fötterna på jorden. Jag var helt otroligt stark och självständig, det är stor skillnad nu. Hela jag är trasig, och massor av känslor värker i hela mig, dåliga känslor. Det känns hemskt, och det värsta är att jag inte har en aning om hur jag ska komma ur den här svackan. Man känner att man behöver någon, någon som finns där och hjälpar & stöttar, som tar tag i min hand och leder mig i rätt riktning igen. Som somnar med armen runt mig, som får mig att känna mig trygg.
Men jag har bestämt mig för att klara av det här själv, jag behöver kanske vara för mig själv ett tag, och bearbeta alla känslor som jag annars bara brukar skjuta åt sidan, leva som om dom inte fanns.
Snälla låt den här perioden av alla mörka känslor gå fort förbi, jag vill må bra igen.
Helgen, för mycket festande, visst har jag haft kul men har saknat mys framför tv:n med en stor cola och en godispåse. Jag vill inte hamna där igen, med för mycket festande, men jag har en känsla av att mina helger kommer se ut så en tid framöver.
idag, har inte haft ork till någonting. Helt slut efter helgen, & efter allt tänkande och grubblande sov jag några timmar mitt på dagen, vaknade lite mer utvilad och fick i mig lite mat.
Imorn, skola. Börjar dock inte förrän 12.40, och det kom precis lämpligt för jag behöver få sova ut lite. Jag ska bita ihop och klara den här terminen nu trots att jag känner att jag inte bryr mig ett dugg om skolan för tillfället. Men det är inte långt kvar nu, det klarar jag!
Nu då? Är det över på riktigt ? Eller blir det bra igen?
Kommentarer
Postat av: <333333333
De blir bra igen hjärtat.
Trackback
