Something wrong
Jag skulle vilja förklara, förklara varenda känsla, förklara varför jag ibland tar avstånd, tar några steg tillbaka, det är för att skydda mig själv, jag kan inte låta människor runt omkring se att jag är sårbar.
Jag vet inte hur jag ska kunna sätta ord på allting, det är så mycket jag vill, jag vill kunna få människor runt omkring att förstå men jag vet inte hur. Och nu sitter jag här och berättar för alla som vill läsa att jag visst fäller tårar ibland, att jag också känner mig liten och ensam, men när det kommer till verkliga livet, står jag där iskall, trots alla motgångar, och rör inte en min. Ju fler motgångar, ju fler steg tillbaka tar jag, då vill jag springa så långt bort som möjligt, avskärma mig från allt, krypa ihop långt ifrån alla andra, ensam blir man aldrig sårad & ingen behöver se att man gråter. Jag önskar jag vore starkare.
Jag vill ha någon nära, någon som tar hänsyn till hur fruktansvärt känslig jag kan vara, minsta lilla sak kan få mig att känna tårar bränna bakom ögonlocken, men jag vet ju, hur ska ni kunna förstå när jag aldrig visar det?
Men Elin vet, just nu saknar jag henne mycket, jag mår bra i hennes närhet & av hur hon aldrig någonsin skulle få mig att må dåligt, det går inte att förklara men hon skulle låta bli minsta lilla små grej om hon visste att det skulle betyda något för mig, förstår ni ? Och det har jag aldrig upplevt förut.
Tillbringade mitt höstlov i Sandviken hos min goding, har både fått se Valbos köpcenter, Sandvikens biograf & till och med Björksätras vårdcentral då mina smärtor i magen kom tillbaka i Torsdags, dom gav mig ännu mer tabletter & sa att dom hoppades på att det skulle gå över, hoppas på att det ska gå över? Är det inte såna människor som ska kunna berätta för en själv vad det är för fel?
Aja i vilket fall, ikväll ska jag se PrisonBreak med mami : ) sen sova tidigt.
Sjätte Sinnet - Livet , aldrig någonsin funnits en finare låt
Jag vet inte hur jag ska kunna sätta ord på allting, det är så mycket jag vill, jag vill kunna få människor runt omkring att förstå men jag vet inte hur. Och nu sitter jag här och berättar för alla som vill läsa att jag visst fäller tårar ibland, att jag också känner mig liten och ensam, men när det kommer till verkliga livet, står jag där iskall, trots alla motgångar, och rör inte en min. Ju fler motgångar, ju fler steg tillbaka tar jag, då vill jag springa så långt bort som möjligt, avskärma mig från allt, krypa ihop långt ifrån alla andra, ensam blir man aldrig sårad & ingen behöver se att man gråter. Jag önskar jag vore starkare.
Jag vill ha någon nära, någon som tar hänsyn till hur fruktansvärt känslig jag kan vara, minsta lilla sak kan få mig att känna tårar bränna bakom ögonlocken, men jag vet ju, hur ska ni kunna förstå när jag aldrig visar det?
Men Elin vet, just nu saknar jag henne mycket, jag mår bra i hennes närhet & av hur hon aldrig någonsin skulle få mig att må dåligt, det går inte att förklara men hon skulle låta bli minsta lilla små grej om hon visste att det skulle betyda något för mig, förstår ni ? Och det har jag aldrig upplevt förut.
Tillbringade mitt höstlov i Sandviken hos min goding, har både fått se Valbos köpcenter, Sandvikens biograf & till och med Björksätras vårdcentral då mina smärtor i magen kom tillbaka i Torsdags, dom gav mig ännu mer tabletter & sa att dom hoppades på att det skulle gå över, hoppas på att det ska gå över? Är det inte såna människor som ska kunna berätta för en själv vad det är för fel?
Aja i vilket fall, ikväll ska jag se PrisonBreak med mami : ) sen sova tidigt.
Sjätte Sinnet - Livet , aldrig någonsin funnits en finare låt
Kommentarer
Trackback
