Ensam är stark ?
Idag, trodde skoldagarna skulle bli ganska lugna nu framåt jul, men icke. Vi har inget julpyssel eller liknande överhuvudtaget. Jag, Johanna, Angelica, Malin, Ingela och Emelie var dock ner till bygghallen på lunchen för att se byggkillarna sjunga och spela instrument, duktiga så. Efter skolan åkte jag och papi till kronoparksjouren och hämtade ut mina stövlar jag har skickat efter, sen blev det hem och prova. Klippte mami efter det och somnade sedan skönt i solariumet en liten stund.
Imorn, Johanna ska äntligen sätta saxen i mitt hår, det behövs kan jag säga. Tänkte jag skulle bli lite julfin i håret nu innan lovet. Ska även köpa biljett till julfesten på Arena, jag och Angelica tänkte ta oss en sväng dit på fredag, efter kareoke och vindrickande hos henne först förstås i sällskap med Johanna.
Allt är precis så som det ska vara, men det är något som fattas. Jag har min familj, mina vänner, min pojkvän, jag kan inte sätta ord på vad det är jag känner. Jag tror jag saknar närheten, att ha någon att krama på var 14:e dag eller i värsta fall ännu längre, det är för lite. Ett distansförhållande tärde mer på mina krafter än vad jag hade väntat, dagarna blir längre och längre, tyngre och tyngre. Soliga vintermornar med glittrande snö och vita trädtoppar är inte längre lika vackra, vinden är inte längre lika frisk och stjärnorna lyser inte längre lika starkt om kvällarna. Varenda rörelse, varenda andetag känns lite svårare att ta för var dag som går utan dig. Jag behöver dig nu, få se dig kliva av bussen, få komma springandes och möta dig, slänga mig i dina öppna armar och bli pussad på. Få ladda mina krafter fullt ut innan du ännu en gång åker ifrån mig och det ännu en gång, sakta går utför. Mina dagar går allt för ofta ut på att tänka, grubbla och drömma om hur det borde vara, om jag fick bestämma.
2 dagar kvar, ge mig styrka !
You saved my soul in the dark of the night
When I was lonley, Your body touched mine so gently
Imorn, Johanna ska äntligen sätta saxen i mitt hår, det behövs kan jag säga. Tänkte jag skulle bli lite julfin i håret nu innan lovet. Ska även köpa biljett till julfesten på Arena, jag och Angelica tänkte ta oss en sväng dit på fredag, efter kareoke och vindrickande hos henne först förstås i sällskap med Johanna.
Allt är precis så som det ska vara, men det är något som fattas. Jag har min familj, mina vänner, min pojkvän, jag kan inte sätta ord på vad det är jag känner. Jag tror jag saknar närheten, att ha någon att krama på var 14:e dag eller i värsta fall ännu längre, det är för lite. Ett distansförhållande tärde mer på mina krafter än vad jag hade väntat, dagarna blir längre och längre, tyngre och tyngre. Soliga vintermornar med glittrande snö och vita trädtoppar är inte längre lika vackra, vinden är inte längre lika frisk och stjärnorna lyser inte längre lika starkt om kvällarna. Varenda rörelse, varenda andetag känns lite svårare att ta för var dag som går utan dig. Jag behöver dig nu, få se dig kliva av bussen, få komma springandes och möta dig, slänga mig i dina öppna armar och bli pussad på. Få ladda mina krafter fullt ut innan du ännu en gång åker ifrån mig och det ännu en gång, sakta går utför. Mina dagar går allt för ofta ut på att tänka, grubbla och drömma om hur det borde vara, om jag fick bestämma.
2 dagar kvar, ge mig styrka !
You saved my soul in the dark of the night
When I was lonley, Your body touched mine so gently
Kommentarer
Postat av: ankifjant
du ska va glad du som slipper se din man varje dag...... /MVH din vän A.
Postat av: emelie
haha, men angelica så kan du väll inte säga :p
Trackback
