eemly

Det känns som om alla känslor inom mig snart blir för mycket och kommer rinna över. Jag har tålamod men jag kommer snart explodera, allt inom mig bryts ner mer och mer. Ilska, Panik, Ångest och Hat är allt annat är trevliga känslor, men jag är inte rädd för att känna av dom. Det jag är mest rädd över är att det mer och mer går över till att jag inte orkar känna någonting alls. Jag står tom, med ihålig blick och låter slagen hagla över mig utan att röra en min. Det har nått en gräns, jag kan inte ta emot mer.
Tyvärr kan du förstöra så mycket genom att vara så förbannat misstänksam hela tiden, all press och allt tjat har gjort att det känns som om det hör till vardagen. Du kan sitta och berätta för mig dagligen hur jag ljuger, hur jag träffar människor hit och dit, hur jag fungerar när jag är ute på fest och hur jag gör si & så. Men det är bara saker du tror, det finns inga bevis i världen som stödjer dina teorier, det är något som sitter i huvudet på dig, något du är rädd för. Men det går ut över mig, och all ork att försöka försvara sig har försvunnit.

What do you do, when the only person that can make you stop crying, is the one that made you cry ?
Är det någon, som nån gång, undrar och funderar över hur jag mår ? På riktigt ?
Jag vill inte lämna allting och gå, det finns så många bra stunder som jag vill ha kvar. Hela sommaren var våran, bara din och min. Trots regniga och blåsiga sommardagar var det precis allt jag någonsin drömt om. Hur vi satt vid vattnet en sen kväll i solnedgången, hur jag aldrig ville att den kvällen skulle ha ett slut. Jag lämnade en liten del av mitt liv i Karlstad för att få vara med dig. Avslutade ett kapitel för att börja på ett nytt. Vi såg fram emot så mycket du och jag, låt det förbli så.
Jag känner mig instängd, håll mig inte för hårt, jag kommer att stanna.

Igår, StressStressStress. Julavslutning i Betlehemskyrkan på morgonen, fick ta emot ett jättefint halsband av rektorn pga Luciagrejen. Sedan bar det av med Marika till universitetet för att äta baguette på fiket där Linda jobbar, besöket blev inte långvarigt då vi snabbt fick kasta oss iväg till skoghall för att hämta Malin. Sprang fram och tillbaka mellan Pekås och Ica för att hitta hårfärger åt henne och sedan styrde vi mot Marika för att färga. Det tog tid och jag var inte hemma förrän 6, men ingen vila för det för halv 8 kom Kim och Linda och hämtade mig och det bar av till Angelica. Där dracks det vin, cider och öl och Angelica bjöd även på dans till riktig dansbandsmusik. Mycket trevligt ! Tjugo över elva tog vi bussen in till stan, och Arena. Ganska mycket folk, fick även se en och annan tomte därinne också. Efteråt, hamburgare på Mc´donalds innan färden äntligen bar av hemmåt.
Idag, trött och sliten men det gör absolut ingenting då det är jullov som står överst på listan, I made it !

        <3                                                

                                                                                                Hjälp mig att kunna andas igen...