eemly

Ännu en gång rotade jag ihop mitt pick & pack och flydde kommunen och länet, för att slå mig till ro i Dalarnas Sälen. Denna gången tillsammans med mami, pappa, lillebror och älskade Elin. Sälen är magiskt och varje gång jag placerar min ända där känner jag mig helt plötsligt oerhört fridfull och lugn. Tankar på framtiden och efter skolan existerar inte då, just då finns bara livet, snöbeklädda berg, värmande solstrålar, festerna och lugnet från all stress. Jag, Elin och lillebror har åkt genom diverse trollskogar, hamnat uppe på den blåsigaste & dimmigaste toppen på fjället, hejat på Färjestad omringade bland massor av Linköpingfans, tagit en och annan kall öl tillsammans med pizzan på krogen, hamnat på galen Afterski men framförallt bara fått tagit varenda minut som den kommer.
Plötsligt var man hemma igen i ett Aprillikt Karlstad & CV:t på skrivbordet gjorde mig åter igen påminnd om att allt detta snart är över. Jag är mig lik och tar fortfarande tag i saker i sista sekunden, men på något sätt har det alltid funnits människor runt omkring mig som hjälpt på ett eller annat sätt. Nu kan jag inte förlita mig på dom bara jag själv kan ta tag i det här, min framtid. Ingen annan kan längre säga till mig vad jag ska göra & inte, vill jag få en trygg & bra framtid är det mitt ansvar att gå i rätt riktning.
I vilket fall har veckan varit fruktansvärt bra, men den har gått alldeles för fort. Ser redan fram emot nästa år.

        

     

Varför ska man alltid sakna det som är mest omöjligt? När man har så mycket annat att välja på. Envis och jävlig ska man ändå ha det svåraste, även om det kanske inte alla gånger är det bästa.