eemly

Som den fega idiot jag är har jag dragit ut på att bryta helt, antagligen endast för att jag först skulle få en chans att få hinna glömma själv, innan jag sedan lät dig få göra det. & det som irriterar mig mest är att du faktiskt hade rätt om det hela tiden, du insåg det från första början, att allt det här nog beror på att jag vissa stunder är rädd för att stå på egna ben. För när man väl står där och har kommit överens om att bryta helt, rakt av, och man sedan inser att man faktiskt är mänsklig för först då kommer tårarna, då finns du inte längre där för att trösta. Allt det här har jag gjort av ren jävla feghet, för att inte själv behöva få känna smärta. Vad jag inte insåg var att rättvisan slår tillbaka och smärtar hundra gånger värre, då man inser att mitt beteende bara har fått dig att ta ännu mer avstånd och börjat hata istället för att älska. Så vad var det som hände, vem blev tillslut förloraren i mitt egna lilla spel, jo jag!
Sådana här kvällar, som man tillbringar med enbart sig själv, tillåter en att tänka och efter ett tag kanske även förstå vad det faktiskt är man håller på med. Det värsta är att jag bara är så satans förbannad på mig själv som lät det gå såhär långt, som alltid ska va så otroligt feg och rädd för förändring. Liten och svag var aldrig något jag ville växa upp till att bli, men ett första steg åt rätt håll är väll ändå kanske att erkänna sina misstag. Det här var ett misstag av mig, att låta både dig och mig få stå ut med mer smärta än vad som var nödvändigt, förlåt.
Varför jag gör som jag gör ? Jag tror man behöver förstå och ta hand om sig själv innan man kan ta hand om och älska någon annan. Så vad jag behöver göra nu är att ta tag i mig själv och tillslut kanske inse att jag inte behöver någon annan för att kunna leva. ( Jacob vännen, du hade rätt )

          "Taking the fight is the life of a hero, staying alive..."