Bambi på hal is ?
Idag, hostan bli bara värre och värre. Dom senaste dagarna har jag knaprat alvedon, levt på nässpray och inte kunnat sova utan hostmedicinen. Det trycker i bröstet och ibland känns det som jag ska hosta upp lungorna, ska det kännas såhär? Jag vill iallafall bli frisk nu, har knappt fått en blund på flera nätter i rad och jag känner mig allmänt hängig och omotiverad. Trots det har jag gått upp på morgonen och pallrat mig iväg till skolan, det är mycket nu och jag klarar inte av att hamna efter såhär sista terminen. Nu ska jag iallafall äntligen få kura ner mig i sängen och ta det lite lugnt, ska läsa inför körkortet och vänta in Gossip Girl klockan 20.00.
Imorn, det blir en lång sovmorgon då jag inte ska möta upp mina klasskamrater förrän klockan två utanför universitetet. Vi ska och se på självaste Bert Karlsson som ska ha föreläsning i Aulan där. Efter det ska jag äntligen ut och övningsköra med papi igen, en riktig höjdpunkt på dagen och jag längtar så till jag får sätta mig i min egen bil för att åka precis vart jag vill, när jag vill.
Jag har ingen ork eller motivation till någonting för tillfället, tror dock det mestadels beror på förskylningen, men jag kände för bara nån vecka sedan att jag verkligen ville lägga ner mig nu. Ta tag i mitt körkort och mina studier för det är inte långt kvar, vi är redan i mars men fortfarande finns det mycket kvar att göra. När studenten kommer vill jag känna att jag gjort mitt bästa, slippa ångra att man inte la ner sig tillräckligt i vissa ämnen för då är det försent att göra någonting åt. Mitt i all stress kom ett sms i söndags som jag långt ifrån hade väntat mig, jag kan inte påstå att det sårade mig men dom orden som stog i sms:et gjorde att jag kände mig ganska dum, grundlurad. Lite besviken kanske, men mest förbannat blåst som hade gått på allt ditt skitsnack. Jag hade tagit in allt du sa, hade trott på varenda ord, men det var tydligen bara lögn rakt igenom, det är så det känns iallafall även om du påstod att du faktiskt menade det. Jag kan inte vara förbannad på dig pågrund av att vi är i en ganska konstig situation just nu, men du hade kunnat vara ärlig från början. Borde kanske lyssnat på mina såkallade visdomsord iallafall.
Idag, en vecka kvar till min 20 årsdag, vart tar åren vägen ? Det ska förstås bli otroligt kul, mina närmaste har planerat en fullspäckad kväll, men jag känner mig långt ifrån så gammal. Jag tycker fortfarande om att bli ompysslad, att ligga intill någon som stryker mig över håret tills jag somnar, jag kan fortfarande inte stå stadigt och självständigt på jorden. Det är tur att det finns människor runt omkring mig som alltid finns där och som tar tag i mig när jag faller.
...att jag tänker på dig precis just nu.
