eemly

Jo där kom den, klockan 00.28 en tisdagsnatt när man är som mest ensam så kom den, saknaden. Och för första gången på länge vet jag precis vad det är jag saknar. Den saknaden jag skrev om nyligen i ett tidigare inlägg dök mycket riktigt upp, snabbare än väntat. Jag saknar inte hur det är mellan oss nu, för det är långt ifrån något bra, men hade jag fått välja hade det varit mars 2007 all over again. Jag förstår inte varför jag måste hålla fast så fruktansvärt vid det förflutna hela tiden, varför inte bara blicka framåt ? Men hade ni kännt den känslan inom er som jag kände för ett år sedan så hade ni gjort likadant, då hade ni förstått att den känslan av värme och längtan går inte att beskriva i ord, den måste upplevas. Något hos honom berörde mig djupt, det var något jag inte kunde ignorera, jag var tvungen att ta reda på hur det kändes på riktigt. Det är just det jag saknar, den känslan. Hur han väckte alla möjliga sorters konstiga känslor inom mig som jag inte ens visste att jag hade. Hur jag kunde sitta som den förälskade idiot jag var på mattelektionerna i skolan och snegla på mobilen i väntan på sms. Hur jag byggde upp en hel värld runt omkring honom och han stod i centrum. Hur verkligheten just då va så mycket bättre än alla världens drömmar.

"trodde aldrig ja skulle få träffa dig emelie, hade nog vart lika bra , men ja va bara tvungen..."