Can we climb this mountain ?
Trots att solen ibland tittar fram, känns allt mörkt. Den trygga hand jag förr höll hårt i för att inte tappa fotfästet finns inte längre där, inte på samma sätt. Vi slänger hat över varandra, hat & ilska, vi borde egentligen inte ha det såhär, ingen är värd så mycket aggressioner och elaka ord. Dags att handla innan vi går under, båda två. Ingen av oss mår bra, är det värt det ? Ska vi välja den svåra & tuffa vägen, försöka bygga upp allt från grunden ? Hoppas på att det inte är försent att reparera... Eller ska vi välja den enkla vägen och helt enkelt gå åt skilda håll ?
Att vi dessutom har många mil emellan oss gör att saker & ting missförstås så lätt, det är så fruktansvärt mycket svårare att disskutera och reda ut över telefon än om vi gjorde det öga mot öga.
Vi är så olika personer, vi hanterar saker så olika, & just nu går det stuprätt utför i en enorm fart.
När vet man att det är försent att göra någonting åt ?
Jag vet att mycket av det som har hänt är mitt fel, & det finns inget jag kan gå tillbaka och ändra på nu. Men fan jag försöker jag med, men du bryter ner mig totalt.
Idag, tankarna går på högvarv och jag orkade inte iväg till skolan imorse, har inte varit borta från skolan på evigheter så jag tyckte jag kunde få stanna hemma och tänka över ett & annat. Tog dock bussen runt klockan 2 för att hämta min frisörväska, åkte sedan vidare till stan för att fixa några ärenden. Ska tillbringa natten med Elin, äntligen, få koppla bort allt dåligt & tänka på annat.
Imorn, praktik. Kan helt ärligt säga att jag inte har varken ork eller lust alls att stå på salongen hela dagen imorn och klippa, vara trevlig och glad. Frisörbranschen är i ärlighetens namn ganska ytlig, ganska fejk överhuvudtaget, tyvärr. Kommer dock in en & annan kund ibland som lyfter upp min dag, som är totalt öppna och ärliga och sig själva rakt igenom. Helt underbara.
Helgen, åker till Stoffe på fredag. Jag saknar honom, såklart. Men har en känsla av att helgen kommer bestå av en hel del diskussioner, nu krävs det något bra för att vi ska kunna gå vidare.
Helt plötsligt dök du upp och gjorde hela
mitt liv lite svårare än det redan var.
Att vi dessutom har många mil emellan oss gör att saker & ting missförstås så lätt, det är så fruktansvärt mycket svårare att disskutera och reda ut över telefon än om vi gjorde det öga mot öga.
Vi är så olika personer, vi hanterar saker så olika, & just nu går det stuprätt utför i en enorm fart.
När vet man att det är försent att göra någonting åt ?
Jag vet att mycket av det som har hänt är mitt fel, & det finns inget jag kan gå tillbaka och ändra på nu. Men fan jag försöker jag med, men du bryter ner mig totalt.
Idag, tankarna går på högvarv och jag orkade inte iväg till skolan imorse, har inte varit borta från skolan på evigheter så jag tyckte jag kunde få stanna hemma och tänka över ett & annat. Tog dock bussen runt klockan 2 för att hämta min frisörväska, åkte sedan vidare till stan för att fixa några ärenden. Ska tillbringa natten med Elin, äntligen, få koppla bort allt dåligt & tänka på annat.
Imorn, praktik. Kan helt ärligt säga att jag inte har varken ork eller lust alls att stå på salongen hela dagen imorn och klippa, vara trevlig och glad. Frisörbranschen är i ärlighetens namn ganska ytlig, ganska fejk överhuvudtaget, tyvärr. Kommer dock in en & annan kund ibland som lyfter upp min dag, som är totalt öppna och ärliga och sig själva rakt igenom. Helt underbara.
Helgen, åker till Stoffe på fredag. Jag saknar honom, såklart. Men har en känsla av att helgen kommer bestå av en hel del diskussioner, nu krävs det något bra för att vi ska kunna gå vidare.
Helt plötsligt dök du upp och gjorde hela
mitt liv lite svårare än det redan var.
Kommentarer
Postat av: Linda
Gumman, de var bra skrivet detta! Synd att du inte ringde mig förut så kunde vi pratat med varann.. Men de är ju bra att Elin finns där!
Hoppas allt ordnar sig gumman, vi måste prata angående mitt hår (måndag) ska jobba 10-14. Så vi måste diskutera detta, hör av dig gumman. PUSS
Trackback
