eemly

Ännu en riktigt lugn helg, Stoffe har varit här och hälsat på vilket förklarar saken. Vi drack någon öl till maten i lördags men annars har helgen mest bestått av mys och film. Jag har även övningskört både lördag och söndag, & längtan efter körkort är stor nu. Så fort jag kliver ur bilen vill jag köra mer.. & mer.. & mer.
Hörde dock i skolan förut att flickornas helg var allt annat än lugn, får ofta höra om deras bravader, ibland undrar man vart dom får allt ifrån. Citatet innan vi gick hem idag löd: "Nu var det snart helg igen då flickor".
Och det är det, & jag ser fram emot den. Jag och älsklingsElin ska till Bergvik på onsdag för att se efter något fint att ha på sig på fredag. Känns som om det var flera år sedan jag unnade mig något riktigt fint, och nu är det på tiden då studiebidraget ramlar in och helgen skriker party. Hela jag längtar ut, längtar efter att få lägga ännu en oförglömlig kväll på hyllan med alla minnen, längtar efter att få skratta, prata och umgås med dom bästa jag någonsin träffat.

Nya funderingar snurrar runt i huvudet, vad händer efter skolan?
Som sagt har jag min goding 30 mil härifrån, kommer vi hålla ihop länge till? Och isåfall kommer vi behöva vara så långt ifrån varandra alltid? Antagligen kommer någon i detta fallet behöva röra på sig, vilket leder till något som jag inte ens orkar tänka på, vill jag lämna Karlstad?
Visst, det är väll som vilken annan stad i Sverige. Full av människor, skit snack, affärer, skolor, uteställen osvosv. Men ändå så full av miljoner minnen. Ända sedan jag träffade Christoffer har jag skjutit på det här, men tiden går och om ca 4 månader tar jag studenten.



Det verker i varenda del av min kropp, bara av all längtan. Något är fel, så fruktansvärt fel, många stunder är bra, men det finns fler dåliga. Är jag redo för det här?
Varför gör det så ont? Vad är det som fattas för att det ska bli perfekt? 

Håller vi så hårt kvar i det här för vi hade så många drömmar? Sådana vi inte vill ge upp, för det va så rätt...