Changes
Första dagen på sommarjobbet har gått som på räls, jag & Chrille har slitit som få och jag har fått prata i telefon mest hela tiden så vem kan klaga ? Dock vore det kanske trevligare om samtalen innehöll mer än diskussioner om olika maskindelskombinationer som jag inte fattar ett jota av, trots det har de satt mig på telefon att ta emot beställningar, vilka klappträn. Nu är jag hemma, slut i hela kroppen och med en pulserande mörkblå stortå då jag tappade ett kullager där tidigare idag. Nu ska jag snart sätta saxen i kusins pojkväns hår och sedan bär det av för att umgås med Linda som jag saknar nått så otroligt.
De senaste dagarna har jag tillbringat i Sandviken nämligen. På midsommar var vi och hälsade på hans familj & släkt i deras sommarstuga, & trots regn och blåst lurade baby upp mig på en tur med vattenskotern. Med ett stadigt grepp om hans midja bar det av, livrädd var jag (helvete va fjompig jag är) men samtidigt kunde jag inte sluta skratta, det va en upplevelse, fett kul. Dock gjorde kylan sitt och dagen efter vaknade Christoffer upp med en väldig förskylning. Igår satte jag återigen mina fötter hemma i Karlstad igen, redo att ta tag i 3 veckors jobb på momentums lager, som telefonansvarig.
Förövrigt har veckan varit en enda helvetesberg- & dalbana. Jag är glad att den är över, att allt är sagt & att alla lögner har kommit fram, nu börjar vi om på ruta ett. Människor runt omkring har försökt förstöra, men jag tänker inte låta någon lyckas. Mycket skit har jag fått ta den här veckan, & jag är värd i princip allt efter hur jag betett mig, men nu har jag fått nog för det har gått för långt. Mitt tålamod har nått sin gräns, inte ens jag är värd såhär mycket elaka ord och kommentarer. Jag har tagit ansvar för vad jag gjort, sagt förlåt & bett att få börja om, den som slänger ur sig ett enda litet jäkla ord till kommer få ångra det hundra gånger om, tro mig. Mycket kan jag ta, men nu pallar jag inte mer.
Jag är vaken nu, & jag vet vad jag vill. Tro mig Christoffer.
