eemly

Jag skulle vilja skriva av mig allt, här & nu. Men jag vet inte vart jag ska börja, det finns så mycke. Känslor hit & dit, saker som gör mig orolig trots att jag har hört att det inte är någonting & lägga energi på. Va svårt det är att lita på personer faktiskt, man har varit med om som mycket som får en & tvivla på dom flesta.
Jag litar på mina närmaste, det gör jag. Men det finns ingen, & har aldrig funnits någon som jag öppnar mig helt för, så som jag öppnar mig för Elin. Hon kan mig utan & innantill, hon kan se på mig när jag är ledsen trots att ingen annan gör det. Många tror jag är så iskall, att känslor inte existerar inom mig, men jag är bara så fruktansvärt dålig på & visa det. Skriva kan jag, skulle kunna skriva en hel bok om hur mycket jag tycker om en person.
Men när det kommer till & visa det, så tar det tvärstopp. Varför egentligen ? ;s
Jag vet ju själv hur jag alltid vill känna mig älskad, då är det väll klart att personen ifråga också vill göra det, så vad är det som är så svårt ?
Jo, när man väl öppnat sig & folk runt omkring förstår att man är mänsklig så blir man plötsligt så förbannat sårbar, man känner sig utblottad. & minsta lilla slag kan krossa en, rakt av. Så genom att jag sett personer i min närhet bli sårade om & om igen har jag liksom hållt allt inom mig, så när det väl kommer in någon speciell i mitt liv & den personen sätter sår i mig & min själ, har han/hon inte en susning om det, vilket får mig & må bättre ;s knäppt men sant.

Men Elin vet, hon vet alltid, jag behöver inte säga ett ord, hon behöver bara se på mig, henne är jag fruktansvärt sårbar för. Men då vet jag också att hon aldrig skulle göra mig illa, när hon ser på mig & säger att hon aldrig skulle ljuga för mig, så känns det så äkta. Det går inte & beskriva, jag tvivlar inte en sekund på att det hon säger är sant.