Torsdag
Med en dunkande huvudvärk sitter jag här & känner mig totalt ostabil. Splittrad & förvirrad, kanske. Ledsen ? Möjligt. Men mest helt uttömd på tårar, på skratt & på aggressioner.
Jag älskar, precis lika mycket som jag hatar. Jag saknar, precis lika mycket som jag klarar mig ensam. Men om några dagar när ilskan har lagt sig kommer jag älska mer än vad jag hatar & sakna mer än vad jag klarar mig själv. Den dagen den sorgen, right?
Jag riktigt hatar vissa känslor du kan plocka fram hos mig, vissa sidor som jag endast i närheten av dig visar att jag har. Det kan vara allt ifrån de mest vildaste utbrott till ångestattacker som slutar gråtandes till jag inte har några tårar kvar att gråta. Ett & ett halvt år, man vill minnas allt det bra.
Men många dagar var fyllda av bråk, glas har krossats mot väggen, hemska ord har skrikits, saker har kastats, mobiler har brytits sönder, lögner har sagts, dörrar har slagits igen, datorer har åkt i backen... osvosv. Listan är lång.
Vi plockar fram dom värsta sidorna hos varandra, helt klart. Men när lugnet har lagt sig efter ett stort gräl då båda två är utmattade av all aggressivitet & vi slutligen smyger in i varandras famnar igen, glömmer det som har varit & blickar framåt och lovar varandra att det aldrig ska upprepas, då tänds alltid ett nytt hopp inom mig. Trots att jag vet att om några dagar är det samma visa all over again.
Trots det har jag aldrig under den här tiden velat vara med någon annan, bandet mellan oss är så sjukt att det inte går att förklara. Det bara va så.
Ska se Newport Harbor, sleep tight !
Jag älskar, precis lika mycket som jag hatar. Jag saknar, precis lika mycket som jag klarar mig ensam. Men om några dagar när ilskan har lagt sig kommer jag älska mer än vad jag hatar & sakna mer än vad jag klarar mig själv. Den dagen den sorgen, right?
Jag riktigt hatar vissa känslor du kan plocka fram hos mig, vissa sidor som jag endast i närheten av dig visar att jag har. Det kan vara allt ifrån de mest vildaste utbrott till ångestattacker som slutar gråtandes till jag inte har några tårar kvar att gråta. Ett & ett halvt år, man vill minnas allt det bra.
Men många dagar var fyllda av bråk, glas har krossats mot väggen, hemska ord har skrikits, saker har kastats, mobiler har brytits sönder, lögner har sagts, dörrar har slagits igen, datorer har åkt i backen... osvosv. Listan är lång.
Vi plockar fram dom värsta sidorna hos varandra, helt klart. Men när lugnet har lagt sig efter ett stort gräl då båda två är utmattade av all aggressivitet & vi slutligen smyger in i varandras famnar igen, glömmer det som har varit & blickar framåt och lovar varandra att det aldrig ska upprepas, då tänds alltid ett nytt hopp inom mig. Trots att jag vet att om några dagar är det samma visa all over again.
Trots det har jag aldrig under den här tiden velat vara med någon annan, bandet mellan oss är så sjukt att det inte går att förklara. Det bara va så.
Ska se Newport Harbor, sleep tight !
Kommentarer
Postat av: lilla mig
lämna han sötnos, du förtjänar såååå mycket bättre.. jag hade ett liknande förhållande i 2 år, man måste nån gång inse att det blir inte bättre, bråken kommer inte sluta. men du kommer kunna gå vidare och hitta nån bättre, som gör dig lycklig och tar fram dom bästa sidorna hos dig.
Postat av: Anonym
yttra dig inte .
Trackback
