När du tröttnat, kom ihåg mig då
En annan tid, & en annan plats, då hade det fungerat. Du och jag hade fungerat, våra liv tillsammans hade fungerat & vi hade som vi alltid sa att vi skulle, "bli gamla tillsammans". Vi fungerade faktiskt, ett tag, vi fungerade bättre än några andra ihop. Kärleken jag kände för dig var större än själva livet. Det spelade ingen som helst roll vad vi tog oss för, det enda som spelade roll var att vi gjorde det tillsammans. Under sommaren kunde vi va i närheten av varandra nästintill hela tiden, sedan satte skolan igång igen och vi kunde bara ses några helger i månaden. Till en början gick det, vi hann sakna varandra och varje möte gjorde mig nykär om & om igen. Men med tiden gick det allt mer utför, nog visste jag att det skulle bli jobbigt men det här fanns det inte ord för. Du förändrades till det motsatta, & hur mycket jag än vill förneka det så gjorde jag nog detsamma. Dock skyllde du på att allt som gick snett för oss var mitt fel och tillslut orkade jag inte ta det längre. Det som började som något taget ur en kärleksfilm slutade i panik, ångest och tårar. Värre än någon av oss kunnat föreställa det.
När våren öppnar sina dörrar och du tar den långa vägen hem, när du sitter på uteserveringen där vi satt igen, Kom ihåg mig då.
Mina känslor för dig utvecklades snabbare än väntat, jag hann inte alls med att tänka. Jag levde i nuet, livet fanns bara just då och just där och allt runt omkring trängde jag undan. Men när kaoset bröt loss och paniken trängde på sa vi saker till varandra som man inte ska säga, sådant som sårar djupt. Jag gick sedan för fort fram, för att få smärtan att gå över snabbare, men det ledde bara till att jag kände mig ännu mer splittrad och bortkommen. Jag var inte redo att gå vidare. Nu får det ta den tid det tar att komma på rätt spår igen, jag har inte bråttom någonstans. Jag är redo att börja om på ruta ett och reda ut det här i lugn och ro.
& mina älskade, dom fanns alltid där. Dom förstod varför jag nästan aldrig var hemma längre, varför jag åkte iväg till Sandviken så fort jag fick chansen. Dom lät mig på vara ung & kär, men dom lämnade aldrig min sida. Nu finns dom där för att hjälpa att lappa ihop såren som blev kvar, dom finns där för att ta tag i min hand och leda mig på rätt spår igen. Som dom sanna och ärliga vänner dom är, kommer jag vara dom evigt tacksam. Jag älskar er.
Förövrigt, så har helgen varit underbar.
När våren öppnar sina dörrar och du tar den långa vägen hem, när du sitter på uteserveringen där vi satt igen, Kom ihåg mig då.
Mina känslor för dig utvecklades snabbare än väntat, jag hann inte alls med att tänka. Jag levde i nuet, livet fanns bara just då och just där och allt runt omkring trängde jag undan. Men när kaoset bröt loss och paniken trängde på sa vi saker till varandra som man inte ska säga, sådant som sårar djupt. Jag gick sedan för fort fram, för att få smärtan att gå över snabbare, men det ledde bara till att jag kände mig ännu mer splittrad och bortkommen. Jag var inte redo att gå vidare. Nu får det ta den tid det tar att komma på rätt spår igen, jag har inte bråttom någonstans. Jag är redo att börja om på ruta ett och reda ut det här i lugn och ro.
& mina älskade, dom fanns alltid där. Dom förstod varför jag nästan aldrig var hemma längre, varför jag åkte iväg till Sandviken så fort jag fick chansen. Dom lät mig på vara ung & kär, men dom lämnade aldrig min sida. Nu finns dom där för att hjälpa att lappa ihop såren som blev kvar, dom finns där för att ta tag i min hand och leda mig på rätt spår igen. Som dom sanna och ärliga vänner dom är, kommer jag vara dom evigt tacksam. Jag älskar er.
Förövrigt, så har helgen varit underbar.
Kommentarer
Trackback
