Måndag
Det har inte blivit mycket tid över till något inlägg på ett tag, det är mycket i skolan nu när slutprov vankas den 8 december. Även jobbet har tagit upp en del tid, & i helgen var jag i Sandviken och hälsade på Christoffer.
Men nu när allvaret börjar närma sig med allt för stora kliv är jag mer splittrad än någonsin förr. Jag trodde jag skulle ha krafter till att klara något sådant här, men nu när valet står precis runt hörnet var det långt ifrån lika lätt som jag trodde. Jag står vid mitt livs viktigaste vägskäl & jag vet fan inte vilken väg jag ska välja, för vilket håll jag än går åt så finns det någon jag älskar djupt som blir drabbad. Vad jag än väljer kommer en liten del inom mig att fattas, jag kommer aldrig någonsin att bli hel.
Herregud är det bara jag eller? Jag har vänner som drar härifrån lika snabbt som det är sagt, utan några funderingar överhuvudtaget. Men jag vet att drar jag härifrån gör jag det ju med inställningen resten av mitt liv.
¤På ena sidan står mitt Karlstad, min familj, mina vänner och min släkt. De som lärt mig leva och dom som finns för mig, & har alltid gjort. I alla tider har jag stått min mamma & pappa väldigt nära, säkert skulle dom låta mig gå om det var det jag ville, men bara tanken på att se i deras ögon att dom vill ha mig kvar gör ont.
Hade det varit prat om bara några år, hade jag dragit redan imorn. Men vi pratar inte bara om några år, vi har ju inställningen att flyttar vi ihop så är det föralltid. Sedan kan det ju gå hur det vill, men om det håller då ? Kommer jag någonsin hamna i Karlstad igen ?
¤På andra sidan står Christoffer, & beviset på att det jag känner för honom gör att han kan jämföras med hela Karlstad (&alla personer det innehåller) säger mig att detta är det svåraste valet jag någonsin behövt göra.
"Han ville ha allt eller inget..."
Men nu när allvaret börjar närma sig med allt för stora kliv är jag mer splittrad än någonsin förr. Jag trodde jag skulle ha krafter till att klara något sådant här, men nu när valet står precis runt hörnet var det långt ifrån lika lätt som jag trodde. Jag står vid mitt livs viktigaste vägskäl & jag vet fan inte vilken väg jag ska välja, för vilket håll jag än går åt så finns det någon jag älskar djupt som blir drabbad. Vad jag än väljer kommer en liten del inom mig att fattas, jag kommer aldrig någonsin att bli hel.
Herregud är det bara jag eller? Jag har vänner som drar härifrån lika snabbt som det är sagt, utan några funderingar överhuvudtaget. Men jag vet att drar jag härifrån gör jag det ju med inställningen resten av mitt liv.
¤På ena sidan står mitt Karlstad, min familj, mina vänner och min släkt. De som lärt mig leva och dom som finns för mig, & har alltid gjort. I alla tider har jag stått min mamma & pappa väldigt nära, säkert skulle dom låta mig gå om det var det jag ville, men bara tanken på att se i deras ögon att dom vill ha mig kvar gör ont.
Hade det varit prat om bara några år, hade jag dragit redan imorn. Men vi pratar inte bara om några år, vi har ju inställningen att flyttar vi ihop så är det föralltid. Sedan kan det ju gå hur det vill, men om det håller då ? Kommer jag någonsin hamna i Karlstad igen ?
¤På andra sidan står Christoffer, & beviset på att det jag känner för honom gör att han kan jämföras med hela Karlstad (&alla personer det innehåller) säger mig att detta är det svåraste valet jag någonsin behövt göra.
"Han ville ha allt eller inget..."
Kommentarer
Postat av: angelica
Gör de som känns rätt gumman :D vi finns alltid kvar, om inte annat våldgästar vi dig. Men glöm för guds skull inte sälen v.9. ( återförening ;P )
Trackback
