eemly

Nyligen hemkommen från Tess dop, mysigt det är när en sån där liten tittar på en & ler, & klämmer hårt med sin lilla hand runt ens finger. : )
Blir ett snabbt inlägg, ska iväg till Lindas pappa alldeles strax där det blir förkrök innan vi ska vidare & träffa Kulan och andra av Lines & Lindas nyfunna vänner från Mellerud. Skulle helt klar behöva vara hemma ikväll för att slappna av så min förbannade hosta kan försvinna någon gång. Pga utgång igår har halsen blivit betydligt värre, satt & hosta som en idiot i kyrkan förut. Men klarar inte vara hemma ikväll, klarar inte av alla dessa tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Är det såhär det känns ? Jag har aldrig fått känna av det förut, men det är antagligen precis såhär det känns när den viktigaste personen i livet glider längre & längre ifrån, man försöker springa efter men det känns meningslöst. Man känner & man vet så väl att vad man än gör kommer det inte göra nån skillnad, inte längre, det har gått för långt. Man är inte längre det bästa i hans liv, han prioriterar andra saker före nu, & ensam står man kvar på skakiga ben och kan inte göra annat än att se på medan hela livet rasar samman.
Just därför kan jag inte stanna hemma ikväll, jag försöker intala mig själv att jag klarar det här, men det tror jag ärligt talat inte att jag gör.

Kvällens låt är iallafall:
Lil Wayne - Lollipop
Jag rent av hatade den första gången jag hörde den, men när den igår spelades på hög volym på Score insåg jag att den inte va så dum. Nu har jag pumpat den hela dagen.