Löning

Nyligen hemkommen från skolan, kära lillebror körde mig snällt hem så jag slapp ta bussen. Matematiken börjar bli svår, allt för svår, ångest bara jag tänker på det. Men mami tror på mig, jag ska inte göra henne besviken!
Igår missade jag dock tyvärr bussen till skolan, medvetet? Om någon hann med att läsa mitt blogginlägg igår innan jag tog bort det kan man nog tro att det var medvetet. Jag var på uselt humör igår, igen, dagarna blir allt fler tyvärr. Ledsen, arg, men mest besviken på en person som jag älskar & litar på över allt annat. Iallafall, runt 12 tiden igår gjorde jag ordning några mackor och en flaska vatten för att lunka iväg till lekparken. Där satt jag, i den stekande solen bra länge. Något lättare till mods tog jag bussen mot stan för att göra det som görs bäst när humöret svackar, shoppa. Tyvärr övergår det dåliga humöret oftast till kasst samvete då man märker att man efter shoppingrundan är pank. Men inte igår, väl medveten om att jag lyckats spara ihop 24000 av min lön under sommarn på ett separat konto som jag tvingar mig själv att inte ens tänka tanken på att röra, känner jag mig mäkta förvånad över mig själv, för jag & pengar går oftast inte ihop. 
Idag gick jag dock till skolan trots att jag inte behövde, & det kändes bra efteråt. Nu sitter jag & väntar in Elin, vi ska fira löningen med pizza : ). Sedan är det tjejkväll på stan mellan 18-21, massor av specialerbjudanden & fina priser man kan vinna.

Du, du skulle bara veta vilken kraft du har över mig. Det är inte ofta, men ibland skickar du iväg en & annan signal som visar att jag faktiskt är den enda, & tänk du får mig att lysa starkare än solen vid sådana tillfällen. Det behövs inte alls mycke, endast ett samtal som börjar med "Hej baby, hur är det?..."  gör hela min dag. Du behöver knappt anstränga dig, så varför får jag inte känna av det oftare?
Jag gråter inte ofta, visar inte känslor när jag mår dåligt & har mer än en gång fått höra att jag är så obrydd & iskall. Det krävs endel för att få mig att visa att jag gråter, men det krävs ytterst lite för att jag ska må bra. Ett tecken som talar om att du älskar mig på riktigt får mitt hjärta att slå ett extra slag, önskar dom tillfällena var oftare, jag behöver det.

         


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0